i Från armen. Från Westerbotten skrifves, att det straxt invid Umeå stad. belägna kärchefsbostället Böle nyligen undergått reparation, och att öfverstelöjtnanten, frih. v. Vegesack med familj ditväntas i september, för att slå ned sina bopålar i den ort, der den honom anförtrodda kår, Westerbottens fältjägarekår, är förlagd. Om generalbefälhafvaren tänkte på sunma sätt, skulle 5:te distriktet ovilkorligen vinna derpå, men ingendera af de 2:ne sednaste generalbefälhafvarne ha bott inom detta distrikt, utan de hafva residerat i Stockholm, churu 5:te militär-distriktets sydligaste gräns sammanfaller med Gefleborgs länegräns. Meranämnde distrikt har nu i månadtal varit utan generalbefälbafvare, och förmodligen kommer icke den blifvande generalen LTindecreutz (ännu öfverste och secundchef för undra gardet) att öfvergifva hufvudstaden, utan lära nog de norrländska regementena och kårerna hädanefter som hittills få nöja sig med distriktchefens visiter vid mönstringarne, någon gång kanske vid möten utan mönstring. Generalbefälhafvarensi 5:te militär-distriktet expedition skall således fortfarande, tillika med generalen sjelf, finnas i Stockholm, dit således chefen t. ex. för Norrbottens fältjägarekår, som bor i Luleå eller Piteå, skall nödgas göra en liten tur, om han muntligen vill Kommunicera sig med sin närmaste förman. En stackars soldat vid samma kår, som råkar att vara vid t. ex. Råneåeller Kalix kompani, måste, om han mellan mötena skulle vilja andraga något hos asin general, använda 3 å 4 månader på vägen fram och tillbaka mellan sitt i Norrlands urskogar belägna torp och generalbefälhafvarens logis vid Malmskillnadsgatan (i Stockholm). Månne generalbefälhafvaren för de omkring Arehangel förlagde ryska trupper tillåtes bo i S:t Petersburg? — Ingalunda. Öfverste Lindecreutz, som, medan han läkt sin i tjensten erhållna benskada, skött icke allenast chefskapet vid andra TLifgardet utan jemväl gardes-brigadchefsbefattningen, förmodligen för att lära sig huru den dermed eqvivalenta veneralbefälhafvareplatsen skall skötas och för alt, såsom vicarius för H. K. H. Hertigen af Östergötland, som eljest är ordinarie gardesbrigadchef, men nu någon tid vistats på Sofiero, samla meriter för att sans reproches kunna upphöjas till general och generalbefälhafvare. Men hvartill skall då egentligen denna utnämning tjena? jo, den skall tjena till att få bort öfverste Lindecreutz från andra gardet och att få dit öfverste Lagerberg såsom chef. — Hvem är då öfverste Lagerberg? — jo, det är chefen för Landtförsvars-departementets kommando-expedition, en man med briljant hufvud och ovanlig duglighet som expeditionskarl — tillika en klok och beräknande man. Den utnämningen kommer allt att mottagas med mycket olika känslor af de äldre och de yngre bland armåns officerare.