Article Image
Hyrkusken Leonard.
Af X.-B. Saintine (förf. till Picciola).
(Forts. fr. föreg. MF.)
— Ja, jag har efterkommit din önskan. Jag
är ju så olycklig, och hvad har jag väl som
fäster mig vid lifvet?
Han betraktade henne en stund der hon
satt med armbogarne stödda mot knäen och
händerna instuckna i det böljande håret, skälf-
vande af köld och feber. Då han såg henne
så lidande, så nedslagen, så nöjd att dö, in-
togs han för ett ögonblick af medlidande;
men han blef snart vid minnet af den andre,
hård igen:
— Hör mig, yttrade han. Du har sjelf in-
sett att jag, efter hvad som händt, icke kan
låta dig lefva längre; derigenom skulle vi båda
blifva vanhedrade. Ty det säger jag diz: denne
man kommer aldrig atttaga dig till hustru. Han
är utan tvifvel rik, stolt och fåfäng; tror du
då att han vill gifta sig med en katalonsk äf-
ventyrerskas oäkta barn, som blifvit upptaget
och uppfostradt af en kusk? Nej, nej, du kan
icke tro det! Han har icke ens talat vid dig
om giftermål?
Julietta gjorde en nekande åtbörd.
— Nå, du ser sjelf! Och om han sagt sig
vilja taga dig till äkta, hade han ljugit! sådant
der folk beröfvar oss våra barn, våra hustrur
och trolofvade, men endast för att göra dem
till frillor åt sig. Hvad skulle det blifva af
dig, om du Tängre fortfor att lefva? Du kan
Thumbnail