igen, åt samma håll som pigan. Detta var sista
stunden, som något af vitnena sett pigan vid )if
Då arbetarne efter adaframålet återkommit til!
sitt arbete, hade Samuel också kommit dit; mer
en af arbetarne bemärkte dervid, att han nu var
iklädd andra byxor än vid förra besöket. En an-
nan af arbetarne hade under hvilostunden set:
Samuel gå upp på öfra våningen i sitt bus, men
icke bemärkt, om han dervid ombytt kläder. — Se-
dan pigan ingenstädes varit synlig på 14 dagar,
lät hennes fader på söndagen den 22 juli lysa efter
henne i Hessleby kyrka. På eftermiddagen hade
50 å 60 personer beredvilligt samlats och spridt
sig åt alla håll i skogen för att leta efter henne
På aftoneu påträffades liket i en med tallbuskar
och småskog beväxt hage, tillhörande Lids egor.
och på tillrop samlades folket der alltmera. I ha-
gen fanns hvarken väg eller stig. Samuel var e
bland de första, som kommo till stället. Han sattc
sig på något afstånd från liket och visade mycker
likgiltighet. Då flera låto förstå sina misstankar
på honom, bleknade han, men nekade och bibehöl!
sin antagna likgiltighet, icke ens yttrande något
ord till deltagande öfver sin förjagade tjenarinnas
olycksöde. Då någon yttrade till Samuel: adet är
din piga; hvad skoia vi göra vid det? hade hur
sv.rat: det angår mig icke,. Liket låg på en sak-
ta sluttning, med hufvudet uppåt, kroppen hvilande
på ryggen med en lutning åt venstra sidan, venstra
handen omfattande en mindre björk vid roten.
högra armen böjd öfver kroppen, klädningen upp-
dragen till knäen, klädningsärmarne uppvikna, det
ena benet rakt, det andra något krökt. håret på
ena sidan lossnat från hufvudet. Liket spred er
olidelig stank af förruttnelse. Ingen vidrörde det.
Innan folket skildes åt, uppmanade man Samuc!
att hemta liket bort. Slutligen lät han beqvämö
sig dertill, och följande morgon hade han låtit
några personer bortskaffa liket i en likkista. Då
det vältrades i kistan, fanns hufvudet vara skildt
från kroppen, och detta jemte två lossnade hals-
knotor lades efteråt i kistan. Fyra framtänder i
öfra käken voro borta, och en af dem hittades se-
dermera på platsen. Pigan hade alla framtänder
i behåll medan han lefde. Gräset på stället var
svart, såsom af gammal förtorkad blod, der öfrr
kroppsdelen hvilat, men ljusare der nedra deler
legat. Der fanns intet hvarmed den aflidna skulle
kunnat ha afhändt sig sjelf lifvet. Liket forslades
på vagn till Lids gård, der Samuel tillsagt sina
drängar att köra det till kyrkan och köra raskt
undan. De hade satt af i traf. Liket insattes i
en bod vid kyrkan. Genom den häftiga körningen
hade kadavret fallit än mera sönder, hvilket för-
svårat obduktionen; och lärer provincialläkarens
utlåtande ännu ej afgifvits. — Samuel hade kom-
mit till kronofjerdingsmannen och anmält. att hans
pigas lik blifvit funnet. Han ville ej ensam fara
till kronolänsmannen; fjerdingsmannen följde der-
före med. Samuel var under vägen mycket ledsen
och nedslagen.
Samuels hustru, en liten spenslig qvinna af om-
kring 20 års ålder, blef nu inkallad. Hon tycktes
vara mycket förbehållsam, ville ej erkänna, att hon
just hade något att beklaga sig öfver hvad angin-
ge hennes mans uppförande, och kände ej till hans
förhållande till pigan annat än genom sqvaller.
Hon hade två lefvande barn med sin man. — Slut-
ligen inkallades Samuel. Han neicade enständigt
till all delaktighet i pigans död, och att han stått
i brottsligt förhållande till henne; men erkände
dock, att de tillsammans vaktat kolmilan, och att
pigan beskyllt honom hafva förfört henne, samt att
hustrun grälat på honom derför. Det var för atv
undvika hustruns gräl, som han gått ut och gjort
en rund krivg sina ägor på morgonen d. 9 juli
medan arbetarne hvilade. Samuels prestbetyg, som
upplästes, innehåller, att han, född 1837 d. 16 juli
i Pelarne socken, kom till Hessleby 1862 och in-
gick äktenskap s. å. med sin nuvarande hustru;
blef 1864 d. 7 jan. dömd för 1:a resan stöld, lef-
vat i oenighet med hustru och svärföräldrar och
oaktadt inför pastorsembetet erhållen varning fort-
satt dermed. Domaren uppmanade Samuel att sti-
ga fram till bordet och lösa upp tvenne der lig-
gande bylten, det ena innehållande den döda pi-
gans hufvudskål, det andra den styfnade öfra de-
len af hennes klädning. En djup tystnad uppstod
bland den tatt sammanpackade tingsmemigheten,
och då i detsamma midnattsklockans tolf dofva
slag ljudade från kyrktornet, var det hemskt att
se den tilltalade stå der försagd stirrande framför
sig. Det syntes tydligt, huru han arbetade med sig
sjelf för att bibehålla sin hårdhet. Han ryckte på
sig ett par gånger vid domarens förnyade uppma-
ningar att lösa upp byltena. Andtligen, då doma-
ren slog klubban i bordet och befallte honom lyda,
gjorde han våld på sig, rusade fram och vek upp
en flik af ena byltet. cHvad ser du der? frågade
domaren. Ett hufvud, svarade den tilltalade med
en röst, som skulle uttrycka likgiltighet, men var
derföre så mycket hemskare. cHvems hufvud tror
du det är?, Hur kan jag veta det? Det är Anna
Kristina Danielsdotters hufvud. Lika rädd var
han för att upplösa det andra byltet. Dessa för-
sök verkade dock intet till någon bekännelse. Slut-
ligen, sedan tingsmenigheten och parter fått afträ-
da, och rätten öfverlagt, blef Samuel åter införd,
och utslaget afkunnades, hvarigenom Samuel Rein-
hold Jonsson förklarades, på grund af hvad mot
onom förekommit, skyldig att genast träda i häkte.
Nästa ransakning utsattes till lördagen d. 25 aug.
Samuel frågade, om han finge ställa borgen för att
slippa blifva häktad; men det förvägrades. Han
blef genast afförd till länscellfängelset i Jönköping.
På hustrun tycktes mannens häktande ingenting
inverka.