Rätteg.- och polisnyheter.
För bränvinsförsäljare. Man
har benäget fästat vår uppmärksamhet på en
ofullständighet i en i gårdagsbladet införd no-
tis under denna rubrik. Det är nemligen icke
nog för dem, som utminutera eller utskänka
bränvin, att de utsätta sitt namn och rättighe-
tens nummer på sin skylt, utan der skall också
stå, om det är utminuterings- eller utskänknings-
rörelse som idkas. Om detta är underlåtet, får
man plikta.
Rådhusrätten.
Stockholms stads brandförsäkringskontor hade
yrkat, at mamsell Eriksson, förut boende i huset
4 25 Stora Nygatan, skulle åläggas att ersätta
den summa, kontoret måst utbetala som brandska-
deersättning, emedan mamsell Eriksson eller hen-
nes folk skulle genom ovårdsamt umgående med
eld vållat eldsvådan å huset. Detta yrkande har
rådstufvurätten ogillat i utslag, som afkunnades i
torsdags.
Landsorten.
Mordet 1 HeSsleby. Södra Vedbo häradsrätt
förehade vid extra ting i Ekesjö i lördags ransak-
ning om pigan Anna Kristina Danielsdotters
från Lid i Hessleby socken död. Ransakningen
börjades omkring kl. 12 på dagen och fortsattes.
endast med 1!, timmas uppehåll för middagen, till
kl. 1 på natten. Salen var öfverfull af åhörare.
Ej mindre än 15 vitnen afhördes. Af deras om-
ständliga berättelser framgick följande: Den aflid-
na, Anna Kristina Danielsdotter, var född d. 10
juli 1838, och hade ett några år gammalt oäkta
barn, som uppfostras af barnets morföräldrar, Da-
niel Zakrisson och hans hustru, boende i back-
stugan Sjömo i Karlstorps s:n. Pigan hade se-
dan sistl. oktober tjenat hos hemmansegaren
Samuel Reinhold Jonsson i Lid, Hessleby s:n, var
af ett lätt och fryntligt lynne, känd som lättsinnig,
hade flera nätter varit ensam med sin husbonde
vid en kolmila för att vakta elden, och då folket
gycklat deröfver, hade hon skrattande medgifvit
det. Samuel hade aldrig varit väl ansedd inom
socknen. Då det blef bekant, att pigan åter var
i grosess, hade qvinnor berättat detta för pgans
husmoder och ingifvit denna misstankar, att hus-
bonden Samuel skulle haft olofligt umgänge med
pigan. Hustrun hade derefter ofta förebrått man-
nen hans lefnadssätt samt beklagat sig öfver sin
olycka. Samuel hade då, dagarne före midsommar,
vräkt pigan ur tjensten, föregifvande för henne,
att han ej kunde behålla henne, emedan hon ej
vore skattskrifven i socknen. Pigan begaf sig nu
till sina föräldrar, men genom fadrens bemedling
återkom hon i tjensten. I slutet af juni blef hon
för andra gången vräkt derur och begaf sig åter
till föräldrarnes hem, der bon vistades några dagar,
tills föräldrarne af sin husbonde förbjödos att bysa
henne, emedan socknen ej ville åtaga sig nppfostra
barnet, hvarmed hon var hafvande. Pigan hade då
gått från stuga till stuga och bedt om herberge;
på somliga ställen hade hon genast blifvit afvisad,
på andra vistats några dagar, men blifvit afvisad
sedan jordegare och socknemän tått reda på hennes
tillhåll, allt af fruktan för barnuppfostringsbidraget.
I backstugan Grönäng på hemmanet Lids egor hade
hon sålunda vistats två dagar, då Samue! och hans
hustru kommit dit, och hustrun utkastat den vid
tillfället frånv-rande pigans kläder och förbjudit
folket i stugan att hysa pigan. Under dessa den
arma varelsens vandringar hade hon flera gånger
besökt Samuel och bedt honom skaffa henne tak
öfver hufvudet. Hvar hon kom hade man frågat
henne, hvem som var far åt hennes foster. Hon
hade oftast gifvit undvikande svar och bland annat
sagt: apengar och lockelser (löften) gör att jag
tiger, men blir barnet vid lif, skola ni nog
få veta dets. För sina föräldrar och på ett par
andra ställen hade hon uppgifvit Samuel såsom den
safinskyldige och sagt, att han lofvat henne ettt:-
sen daler och säd och potater, blott hon kunde
tiga, ty annars vore de olyckliga båda två. På
böndagen om aftonen (d. 8 juli) hade hon på by-
gatan träffat fem drängar och bedt dem följa med
henne till Samuel och vara vitnen, då hon ville
hafva honom att bekänna samt taga löfte af honom
om herberge och det understöd, han lofvat henne.
De följdes åt och kommo dit kl. 11, då Samuel
vid deras bultande öppnat och, sedan han fått
veta hvem det var, tillsagt pigan atttidigt följande
morgon möta honom i kalthagen. På morgonen
den 9 juli: hade Samuel kommit till Grönäng och
sökt men ej träffat pigan, samt yttrat i vrede (för-
modligen öfver henues tillgörande aftonen förut):
ajag vet ingen annan råd än bära eft r henne med
en yx. å Samuel aflägsnat sig, hade pigan
inkommit i stugan och sagt, att hon träffat Samuel,
samt visat en tolfskilling, som han dervid gifvit
henne. Samma morgon kort före adaframål, hade
Samuels arbetare ute på marken sett pigan möta
honom, då hon nytert-helsat: god morgon Samu-
elsgubben,, och han svarat: är du redan så tidigt
ute med ditt sqvaller? Samuel och pigan hade
derefter samtalat, som det tycktes i all vänskap,
men så tyst, att ingen af arbetarne hörde just hvad
som sades. Pigan hade slutligen gått åt det håll,
der hennes lik sedermera påträffades, och Samuel
hade följt arbetarne hem och iofvat dem att efter
maten få taga sig hvila, men sjelf begifvit sig ut