Rätteg.och polisnyheter. För bränvinsförsäljare. Man har benäget fästat vår uppmärksamhet på en ofullständighet i en i gårdagsbladet införd notis under denna rubrik. Det är nemligen icke nog för dem, som utminutera eller utskänka bränvin, att de utsätta sitt namn och rättighetens nummer på sin skylt, utan der skall också stå, om det är utminuteringseller utskänkningsrörelse som idkas. Om detta är underlåtet, får man plikta. Rådhusrätten. Stockholms stads brandförsäkringskontor hade yrkat, at mamsell Eriksson, förut boende i huset 4 25 Stora Nygatan, skulle åläggas att ersätta den summa, kontoret måst utbetala som brandskadeersättning, emedan mamsell Eriksson eller hennes folk skulle genom ovårdsamt umgående med eld vållat eldsvådan å huset. Detta yrkande har rådstufvurätten ogillat i utslag, som afkunnades i torsdags. Landsorten. Mordet 1 HeSsleby. Södra Vedbo häradsrätt förehade vid extra ting i Ekesjö i lördags ransakning om pigan Anna Kristina Danielsdotters från Lid i Hessleby socken död. Ransakningen börjades omkring kl. 12 på dagen och fortsattes. endast med 1!, timmas uppehåll för middagen, till kl. 1 på natten. Salen var öfverfull af åhörare. Ej mindre än 15 vitnen afhördes. Af deras omständliga berättelser framgick följande: Den aflidna, Anna Kristina Danielsdotter, var född d. 10 juli 1838, och hade ett några år gammalt oäkta barn, som uppfostras af barnets morföräldrar, Daniel Zakrisson och hans hustru, boende i backstugan Sjömo i Karlstorps s:n. Pigan hade sedan sistl. oktober tjenat hos hemmansegaren Samuel Reinhold Jonsson i Lid, Hessleby s:n, var af ett lätt och fryntligt lynne, känd som lättsinnig, hade flera nätter varit ensam med sin husbonde vid en kolmila för att vakta elden, och då folket gycklat deröfver, hade hon skrattande medgifvit det. Samuel hade aldrig varit väl ansedd inom socknen. Då det blef bekant, att pigan åter var i grosess, hade qvinnor berättat detta för pgans husmoder och ingifvit denna misstankar, att husbonden Samuel skulle haft olofligt umgänge med pigan. Hustrun hade derefter ofta förebrått mannen hans lefnadssätt samt beklagat sig öfver sin olycka. Samuel hade då, dagarne före midsommar, vräkt pigan ur tjensten, föregifvande för henne, att han ej kunde behålla henne, emedan hon ej vore skattskrifven i socknen. Pigan begaf sig nu till sina föräldrar, men genom fadrens bemedling återkom hon i tjensten. I slutet af juni blef hon för andra gången vräkt derur och begaf sig åter till föräldrarnes hem, der bon vistades några dagar, tills föräldrarne af sin husbonde förbjödos att bysa henne, emedan socknen ej ville åtaga sig nppfostra barnet, hvarmed hon var hafvande. Pigan hade då gått från stuga till stuga och bedt om herberge; på somliga ställen hade hon genast blifvit afvisad, på andra vistats några dagar, men blifvit afvisad sedan jordegare och socknemän tått reda på hennes tillhåll, allt af fruktan för barnuppfostringsbidraget. I backstugan Grönäng på hemmanet Lids egor hade hon sålunda vistats två dagar, då Samue! och hans hustru kommit dit, och hustrun utkastat den vid tillfället frånv-rande pigans kläder och förbjudit folket i stugan att hysa pigan. Under dessa den arma varelsens vandringar hade hon flera gånger besökt Samuel och bedt honom skaffa henne tak öfver hufvudet. Hvar hon kom hade man frågat henne, hvem som var far åt hennes foster. Hon hade oftast gifvit undvikande svar och bland annat sagt: apengar och lockelser (löften) gör att jag tiger, men blir barnet vid lif, skola ni nog få veta dets. För sina föräldrar och på ett par andra ställen hade hon uppgifvit Samuel såsom den safinskyldige och sagt, att han lofvat henne ettt:sen daler och säd och potater, blott hon kunde tiga, ty annars vore de olyckliga båda två. På böndagen om aftonen (d. 8 juli) hade hon på bygatan träffat fem drängar och bedt dem följa med henne till Samuel och vara vitnen, då hon ville hafva honom att bekänna samt taga löfte af honom om herberge och det understöd, han lofvat henne. De följdes åt och kommo dit kl. 11, då Samuel vid deras bultande öppnat och, sedan han fått veta hvem det var, tillsagt pigan atttidigt följande morgon möta honom i kalthagen. På morgonen den 9 juli: hade Samuel kommit till Grönäng och sökt men ej träffat pigan, samt yttrat i vrede (förmodligen öfver henues tillgörande aftonen förut): ajag vet ingen annan råd än bära eft r henne med en yx. å Samuel aflägsnat sig, hade pigan inkommit i stugan och sagt, att hon träffat Samuel, samt visat en tolfskilling, som han dervid gifvit henne. Samma morgon kort före adaframål, hade Samuels arbetare ute på marken sett pigan möta honom, då hon nytert-helsat: god morgon Samuelsgubben,, och han svarat: är du redan så tidigt ute med ditt sqvaller? Samuel och pigan hade derefter samtalat, som det tycktes i all vänskap, men så tyst, att ingen af arbetarne hörde just hvad som sades. Pigan hade slutligen gått åt det håll, der hennes lik sedermera påträffades, och Samuel hade följt arbetarne hem och iofvat dem att efter maten få taga sig hvila, men sjelf begifvit sig ut