— Aha! du har således sett på honom den här gången? .:: Och han är ung, säger du? — Derom kan du sjelf döma. — Huru? — Du mins: väl mannen på parketten... för åtta dagar sedan. — Nu förblandar du två olika personer med Lvarandra, min flicka. Den der sprätten, som stod på parketten; nöjde sig med att kika på dig :.. och det var djerft nog det! Men den nu ifrågavarande, som följt efter dig i dag ::: — Ar just densamme, som du såg på parketten. . Leonard tog ett steg tillbaka. — Hvad hör jag? utropade han: Ahl.:: Och han är ung? Hörpå, jag är icke elak och känner väl ungdomens obetänksamhet. Men jag ger honom icke mer än en nådedag. Om han förföljer dig en gång till, blott en enda, så wnderrätta mig derom; jag skall då uppsöka honom och, så sannt Gud lefver, utmana honom på duell, så vida han icke lofvar att aldrig mera besvära dig. Julietta talade icke mera om den närgångna herren. Någon tid derefter besökte Leonard sin fästmö i fabriken: Han hade ytterst sällan haft tillfälle att beundra hennes arbeten; det enda han sett var en mängd småsaker, hvarpå hon arbetade hemma om söndagarne; Denna gång var det fråga om att beskåda hennes mästerverk, en bordstudsare af porslin, hvars alla ornamenter honm särdeles väl utfört, äfvensom sjelfva hufvudtaflan, hvilken föreställde en vildsvinsjagt.