— Aha! du har således sett på honom den
här gången? .:: Och han är ung, säger du?
— Derom kan du sjelf döma.
— Huru?
— Du mins: väl mannen på parketten...
för åtta dagar sedan.
— Nu förblandar du två olika personer med
Lvarandra, min flicka. Den der sprätten, som
stod på parketten; nöjde sig med att kika på
dig :.. och det var djerft nog det! Men den
nu ifrågavarande, som följt efter dig i dag :::
— Ar just densamme, som du såg på par-
ketten. .
Leonard tog ett steg tillbaka.
— Hvad hör jag? utropade han: Ahl.::
Och han är ung? Hörpå, jag är icke elak och
känner väl ungdomens obetänksamhet. Men
jag ger honom icke mer än en nådedag. Om
han förföljer dig en gång till, blott en enda,
så wnderrätta mig derom; jag skall då uppsöka
honom och, så sannt Gud lefver, utmana honom
på duell, så vida han icke lofvar att aldrig
mera besvära dig.
Julietta talade icke mera om den närgångna
herren.
Någon tid derefter besökte Leonard sin fäst-
mö i fabriken: Han hade ytterst sällan haft
tillfälle att beundra hennes arbeten; det enda
han sett var en mängd småsaker, hvarpå hon
arbetade hemma om söndagarne;
Denna gång var det fråga om att beskåda
hennes mästerverk, en bordstudsare af porslin,
hvars alla ornamenter honm särdeles väl utfört,
äfvensom sjelfva hufvudtaflan, hvilken föreställde
en vildsvinsjagt.