Hyrkusken Leonard.
Af X.-B. Saintine (förf. till Picciola).
(Forts. fr. föreg. ME.)
Julietta räckte honom handen.
— I dag, Leonard, är det dig jag heligt
lofvar att blifva din hustru :;..Jag skall gifta
mig om sex månader, ännu snarare om du så
önskar; och den dag, då jag kommer att upp-
fylla hvad jag nu svurit skall — jag tror det —
blifva en af de lyckligaste i min lefnad.
Leonard tryckte henne till sitt bröst utan
att svara ett ord. Hon blef förskräckt, då hon
kände huru våldsamt hans hjerta slog. Sedan
började han gråta, skratta, hoppa på ett ben
och klappa händerna; till sist föll han på knä
framför henne och kysste hennes fötter. Hon
trodde att han mistat förståndet.
När han blifvit något lugnare, samspråkade
de om framtiden och uppgjorde allav anda pla-
ner. Leonard ville genast på fläcken utsätta
dagen för bröllopet.
— Om ett halft år, skall ju giftermålet ske,
sade Juliet:a; vi kommo ju öfverens derom
nyss?
— Ja vi kommo öfverens : ; . men .
— Men?
— Men du sade sjelf för en stund sedan
— Julietta slog ned ögonen.
— Nå väl; nu är saken den att jag vill. :;
Och med den oinskränkta makt, som var
honom gifven; förkortade han förlofningstiden
med ytterligare tre månader.