Hyrkusken Leonard. Af X.-B. Saintine (förf. till Picciola). (Forts. fr. föreg. ME.) Julietta räckte honom handen. — I dag, Leonard, är det dig jag heligt lofvar att blifva din hustru :;..Jag skall gifta mig om sex månader, ännu snarare om du så önskar; och den dag, då jag kommer att uppfylla hvad jag nu svurit skall — jag tror det — blifva en af de lyckligaste i min lefnad. Leonard tryckte henne till sitt bröst utan att svara ett ord. Hon blef förskräckt, då hon kände huru våldsamt hans hjerta slog. Sedan började han gråta, skratta, hoppa på ett ben och klappa händerna; till sist föll han på knä framför henne och kysste hennes fötter. Hon trodde att han mistat förståndet. När han blifvit något lugnare, samspråkade de om framtiden och uppgjorde allav anda planer. Leonard ville genast på fläcken utsätta dagen för bröllopet. — Om ett halft år, skall ju giftermålet ske, sade Juliet:a; vi kommo ju öfverens derom nyss? — Ja vi kommo öfverens : ; . men . — Men? — Men du sade sjelf för en stund sedan — Julietta slog ned ögonen. — Nå väl; nu är saken den att jag vill. :; Och med den oinskränkta makt, som var honom gifven; förkortade han förlofningstiden med ytterligare tre månader.