visste icke, hvilket skäl han skulle förebära för
en framställning i detta syfte.
En dag då Julietta kom från fabriken och
träffade Leonard, sade hon till honom med en
röst som ännu darrade af rörelse:
— En herre har följt efter mig hela vägen . : .
ända hem! ,
Hennes bröst häfde sig våldsamt, förtrytelse
afspeglade sig i hennes drag, då hon tillade:
— Han har vågat tala till mig!
Under hvarje annat förhållande skulle vir
käcke kusk ha frågat, huru den oförskämde såg
ut, och genast rusat utför trappan, för att om
möjligt hinna upp honom och låta honom dyrt
nmgälla sin närgångenhet; Men Leonard var
för tillfället så upptagen af en annan tanke —
tanken på att vinna sin trolofvade för det för-
slag han ämnade göra henne — att han icke
närmare reflekterade öfver denna sak:
— Hvem kunde det vara? frågade han
henne.
— Det vet jag icke, genmälde hon. Jag
såg icke på honom; i
— I Paris, skall jag säga dig, min lilla Ju-
lietta, äro unga flickor understundom utsatta
för sådana der äfventyr: Med gifta fruntimmer
är det ett annat förhållande. ... Dem vågar
man icke nalkas så oförsynt .:. derföre att de
ha män. Nå, hvad sade han dig?
— O! jag skulle verkligen icke vilja upprepa
hvad han yttrade.
— Hvad för slag?:;:: Använde han några
mindre anständiga uttryck?
— Nej, visst icke:
— Förklara dig!