visste icke, hvilket skäl han skulle förebära för en framställning i detta syfte. En dag då Julietta kom från fabriken och träffade Leonard, sade hon till honom med en röst som ännu darrade af rörelse: — En herre har följt efter mig hela vägen . : . ända hem! , Hennes bröst häfde sig våldsamt, förtrytelse afspeglade sig i hennes drag, då hon tillade: — Han har vågat tala till mig! Under hvarje annat förhållande skulle vir käcke kusk ha frågat, huru den oförskämde såg ut, och genast rusat utför trappan, för att om möjligt hinna upp honom och låta honom dyrt nmgälla sin närgångenhet; Men Leonard var för tillfället så upptagen af en annan tanke — tanken på att vinna sin trolofvade för det förslag han ämnade göra henne — att han icke närmare reflekterade öfver denna sak: — Hvem kunde det vara? frågade han henne. — Det vet jag icke, genmälde hon. Jag såg icke på honom; i — I Paris, skall jag säga dig, min lilla Julietta, äro unga flickor understundom utsatta för sådana der äfventyr: Med gifta fruntimmer är det ett annat förhållande. ... Dem vågar man icke nalkas så oförsynt .:. derföre att de ha män. Nå, hvad sade han dig? — O! jag skulle verkligen icke vilja upprepa hvad han yttrade. — Hvad för slag?:;:: Använde han några mindre anständiga uttryck? — Nej, visst icke: — Förklara dig!