man, och på en gång omfamnande båda sina välgörare, sade hon: — Hvar skall jag väl finna så ädla hjertan som edra? Kan väl jag någonsin komma att älska någon annan så högt som jag älskar er? Hvad tjenar det till att tala om skiljsmessa? Det är ju hårdt nog att Leonard för min skull så länge måst vistas bland främmande menniskor, ofta nog långt bort ifrån oss. När jag i min tur kan förtjena pengar; då skall han komma åter och bo hos oss; Hvad mera kan jag då önska? Leonard snyftade: När Julietta gått sin väg, frågade gumman: — Hvar hade du dina tankar för en stund sedan : : . Ingenting är mera förderfligt än att uppväcka kärleksgriller hos unga flickor. — Jag vet väl det! svarade Leonard i en till hälften butter, till hälften ångerfull ton. Han gick och satte sig på sängkanten, emedan han kände sig medtagen i följd af den lifliga sinnesrörelse, han nyss förut erfarit, och återtog: — Jag måste väl säga någonting; förstår ni, mor. — Min mening är visst icke att hon skall genomlefva ett fjerdedels sekel, utan att få nå gon man, utlät sig fru Toureau, långt derifrån! Men ser du, min son; man bör aldrig i förtic tala om sådana saker med ungt folk: De börja fundera på detta ämne mer än skäligt är och blifva derigenom yra i hufvudet, tokiga, så at man icke vidare kan leda dem med samma lätt het som förr. Du kan styra hästar, du mir gosse; men på unga flickor förstår jag mig bättre än du;