man, och på en gång omfamnande båda sina
välgörare, sade hon:
— Hvar skall jag väl finna så ädla hjertan
som edra? Kan väl jag någonsin komma att älska
någon annan så högt som jag älskar er? Hvad
tjenar det till att tala om skiljsmessa? Det är
ju hårdt nog att Leonard för min skull så
länge måst vistas bland främmande menniskor,
ofta nog långt bort ifrån oss. När jag i min
tur kan förtjena pengar; då skall han komma
åter och bo hos oss; Hvad mera kan jag då
önska?
Leonard snyftade:
När Julietta gått sin väg, frågade gumman:
— Hvar hade du dina tankar för en stund
sedan : : . Ingenting är mera förderfligt än att
uppväcka kärleksgriller hos unga flickor.
— Jag vet väl det! svarade Leonard i en
till hälften butter, till hälften ångerfull ton.
Han gick och satte sig på sängkanten, eme-
dan han kände sig medtagen i följd af den
lifliga sinnesrörelse, han nyss förut erfarit, och
återtog:
— Jag måste väl säga någonting; förstår ni,
mor.
— Min mening är visst icke att hon skall
genomlefva ett fjerdedels sekel, utan att få nå
gon man, utlät sig fru Toureau, långt derifrån!
Men ser du, min son; man bör aldrig i förtic
tala om sådana saker med ungt folk: De börja
fundera på detta ämne mer än skäligt är och
blifva derigenom yra i hufvudet, tokiga, så at
man icke vidare kan leda dem med samma lätt
het som förr. Du kan styra hästar, du mir
gosse; men på unga flickor förstår jag mig
bättre än du;