Brei fran ViIriKksdal Ulriksdal den 1 augusti 1866. Bäste vän! Jag kan glädja dig med den underrättelsen att jag är betydligt på bättringsvägen och ute i fria laften hela dagarne, hvilket bekommer mig mycket väl. I min ensamhet har jag tillfälle att med uppmärksamhet följa hvad de kungliga hafva för sig. De lefva, om jag så får säga, ett husligt lif. Konungen är ofta i staden på förmiddagarne — ibland åker han ut hit och eljest följer ban med lilla ångbåten Edsviken. Drottningen och lilla sessan synas på förmddagarne promenerande i parken: Kommer någon behöfvande i deras väg, så utsträcker äfven den vackra vänligheten sig till välgörenbet. Sedan middagen af de kungliga intagits så sysselsätter sig konungen jemte den manliga omgifningen, ett par timmar med käggelspel. Det förstås att hofkamreraren Hwasser alltid är med och med sina infall väcker munterhet och upplifvar sällskapet. I onsdags hade de kungliga ett nöje af helt annat slag. En norrlänning som fört ned en liten lappqvinna och hennes broder — en fiskarlapp — från Jockmocks fjelltrakter till Stockholm för att skaffa dessa fattiga menniskornågonstyfver, hade fått tillåtelse att komma ut till Ulriksdal med dem och deras kåta. I onsdags eftermiddag kommo de ut och slogo upp sin kåta på den lilla gröna planen bredvid stallet. Efer middagen gick hans majestät ned till dem i hällande regn och pratade länge med den lilla lappskan och hennes broder. Straxt derefter gingo drottningen och prinsessan till dem, till och med två gånrer, också i hällande regn, och satte sig ned i deras kåta och talade med dem och beundrade deras färdighet att äta utan knif och gaffel ): Efter käggelspelets slut dricker man kaffe och derefter företages en utfart i slup; rodd af båtsmän, åt den vackra Edsviken. Men som jag icke hör till hofvet, så får jag icke följa med: Vi hafva nyligen haft främmande resande här, nemligen en arabisk öfverste, som konungen hade med sig från Bäckaskog: Han bodde här ute under sitt vistande i Stockholm och tycktes vara högsta hönset i korgen: Han skall vara omätligt rik och, som det sqvallervägen påstås, har han endast gjort resan hit för att förfråga sig om; huru han skall kunna rädda och placera sin stora förmögenhet — ty han tyckes ej hafva deu säker i sitt hemland. — Man tror äfven att konungen då, liksom eljest, icke varit rådlös. Gästen — hans namn är Hebib Bey — försvann härifrån i fredags; Hvarannan söndag hafva vi gudstjenst i vår lilla kyrka. Om söndag predikar hofpredikanten Björnström, och det hoppas jag skalllocka både dig och många andra hit. De kungliga alltid gudstjensten. Du vill veta huru jag tillbringar min tid: om förmiddagarne går jag in på Olbers schweizeri, dricker mitt kaffe och läser tidningarne. Om middagen går jag ned till Nylanders schweizeri vid Jerfva och äter en god frukostmiddag, dricker derpå en god kopp kaffe och inväntar derefter ångbåtarne (om söndagarne alternera 2:ne sådana) och träffar alltid någon bekant som jag kan skaka tass och prata med. Du kan ej tro hvad utsigten är vacker från schweizeriets fluster utåt Brunnsviken och huru trefligt, godt och billigt man lefver på detta lilla nöjets hem. Utmärkta varor och billiga priser; till de besökandes beqvämlighet är äfven at hr Nylander uppsatt 2:ne stora tält, hvilka alltid äro tillgängliga för dem, som vänta på ångbåten och hvilka alltid anvisas de väntande, af den artiga värdinnan på stället — äfven om inga förfriskningar reqvireras. HKH. ) Dessa exemplar af det folk som fordom egde Sverge, men nu är af de invandrade svearne och göterne undanträngdt till höga norden fyrisas med alla sina herrligheter vid Wahrendorffsgatan midt emot Malmska hvalen.