Oegentligheter vid andra lifgardet. Det går litet underligt till vid ett och annat regemente inom svenska armån och vi vilja, enligt uppgifter, dem vi erhållit från tillförlitligt håll, meddela åtskilligt som förtjenar blifva bekant. Måhända kan genom ett sådant bekantgörande nödig rättelse ernås, och då är vårt ändamål vunnet; För att strängt hålla oss vid rangordningen, så börja vi med gardet. Låtom oss då först skärskåda kongl. andra lifgardet: Sekundcehefen, öfversten och kommendören Lindecreutz hade olyckan att rida omkull och bryta ena benet af sig för omkring 2 månader sedan och har sedan dess legat sjuk, ur stånd att lemna sängen. Men ändock har ban ej varit sjukrapporterad, utan fortfarande fungerat som regements-chef — ett förhållande som icke är öfverensstämmande hvarken med gällande författningar eller med god ordning. Är sekundcehefsplatsen obehöflig, må den då indragas; men så länge den finnes, måste chefen för ett regemente vara underkastad samma skyldigheter som öfrige officerare vid detsamma, d. v. s. att, om han tillföljd af sjukdom ej kan sköta sin tjenst, åtminstone sjukrapportera sig. Att öfverste Lindecreutz ej kunnat sköta sin tjenst under sin sjukdomstid bevisas bland annat deraf, att, vid en i slutet af juni företagen större brigadexercis på Ladugårdsgärdet, yngste majoren förde befälet öfver andra gardet, medan öfversten baron Leyonhufvud kommenderade Svea gardet. Nu frågar måhända någon: hvar höll 1:ste majoren hus vid: nämnde tillfälle? Svaras: jo, med honom står det så till att ingen, vid regementet åtminstone, torde rätt veta om han är i tjenst eller ej. De är nemligen öfversten, hofmarskalken m. m. af Edholm som troligtvis ännu är 1:ste major, enär det icke någorstädes blifvit bekantgjordt att han tagit afsked. Vid regementet synes han . emellertid icke till, såvida han icke åter skail inträda der i tjenstgöring, sedan teatersäsongen nu är slutad, der hr af Edholm måhända dagått igenom gradernax, medan hans bataljon vid gardet fått reda sig så godt den kunnat utan bataljons