dan väckte de största förhoppningar genom sin
stora och sköna röst och som sedermera i Paris
utbildat sigi sångens konst, gifver i afton i de
la Croixs salong en soire; Allmänheten får
dervid ett stort nöje genom att höra denna
sångerska i arier ur de mest omtyckta operor,
och den har derjemte ett tillfälle att genom
sitt bifall uppmuntra en konstnärinna, af hvil-
ken är att vänta något ännu mera utmärkt.
Mamsell Gelhaars afskeds-
recelf i går afton egde rum inför så många
åhörare, som operasalongen rymmer, och den
intagande sångerskan mottog de lifligaste ut-
tryck af sympati, egnade att förljutva det fri-
villiga afskedet. Applåder, blommor, lagerkran-
sar och trefaldiga inropningar efter spektaklets
slut buro vittne om att mamsell Gelhaar till-
vunnit sig varma sympatier hos publiken.
Hr A. F. Lindblad hade i verser uttryckt
den afskedstagande konstnöärinnans känslor.
Dessa verser utdelades tryckta. Vi taga oss fri-
heten meddela dem:
Det är i dag för sista gången
Min svaga stämma ljuder här,
Och fast jag fruktar att ej mången,
Ej mången just mig sakna lär,
Så vill jag dock mig ge den trösten
Att någon finns som mig fördrog,
Som märkt bakom den svaga rösten
Hur som ett känsligt hjerta slog.
Det rum jag lemnar snart skall fyllas,
Ty så var alltid verldens gång,
Hvar hågkomst utaf mig nermyllas
Så väl som minnet af min sång.
Hur skulle då en stund som denna
Det kunna ske, att ej min själ
ön litlig smärta skulle känna
Vid detta bittra ord: farväl!
Och när som framgent mera lyckadt
De roler ges, som jag har spelt,
När hvad jag kunnat halft och styckadt
En ann skall kunna fullt och helt,
Då glädjens — men — mig lemnen smärtan
Som sann och varm bor i min själ;
Ty teg än alt i Edra hjertan
Mitt ropar bittert dock — farväl!
Mosebacke. Eldkungen Rel Muaeab,
som i går återkom från en resa till Gefle och
Falun, der han förvånat med sin varma konst,
uppträder i dag åter å Mosebacke. Han lärer
vara engagerad i London, dit afresan oförtöf-
vadt kommer att ske; i
Skall folkskolelärarnes mi-
nimilön vara 400 rdr, äfven
då hamn läser längre tid än 8
månader på året? I Mariestads Vecko-
blad meddelas härom följande prejudikat:
Sedan kungl; kungörelsen af den 11 de-
cember 1863 utkom, har ofvanstående behjer-
tansvärda fråga blifvit diskuterad genom pres-
sen, som dels påstått, att kungörelsen af den
29 december 1860 om ersättning till skol-
läraren för tjenstgöring öfver åtta månader om
året blifvit upphäfd, dels hafva de påstått mot-
satsen. Icke mindre har frågan varit på tal
mellan skollärarne och deras respektive skolråd,
som oftast nekat att uppfylla skollärarnes rätt-
visa fordringar i denna del: Afven hos konun-
gens befallningshafvande i länen hafva tankar-
ne varit delade, såsom då konungens befall-
ningshafvande i Jönköpings län ej biföll folk-
skolläraren i Hvetlanda församling J. Svenssons
anspråk på ersättning för tvenne öfverläsnings-
månader om året. Genom kungl. kammarkol-
legii utslag i detta mål, gifvet i Stockholm den
1 maj 1866, har ett prejudikat gifvits, som,
bygdt på rättvisa grunder, förtjenar at: offent-
liggöras, så att i denna fråga skollärare och
kommuner lära att känna såväl sina rättigheter
som skyldigheter. Kammarkollegii resolution
lyder som följer: Kungl. kammarkollegium har
låtit handlingarne i detta mål sig föredragas;
och som föreskrifterna 1 kungl. kungörelsen den
29 december 1860 om ersättning till skolläraren
för tjenstgöring utofver 8 månader om året icke
blifvit upphäfda genom stadgandet i kungl. kun-
görelsen den 11 december 1863 om hvad skol-
lärarens lön numera minst bör utgöra, pröfvar
kungl. kollegium, med ändring af konungens be-
fallningshafvandes utslag, rättvist tillägga kla-
ganden den ersättning för öfver läsning han på-
yrkat och förklaranderna ej till beloppet be-
stridt, jemte 6 procent ränta derå från den tid
han deraf varit i mistning.