Hyrkusken Leonard, At X.-B. Saintine (förf. till Picciola). (Forts. fr. föreg. AZ.) Denna Julietta, som Leonard älskade så högt och som sedermera skulle låta honom undergå så många bittra pröfningar, såg jag först några år sednare. Leonard körde aldrig Montmartre-gatan utan att vika af åt Cadraugatan, vare sig han skulle till boulevarden eller kajerna. En dag, då han tog denna omväg och jag hade brådtom, sade Jag. — Ni kör ju krokvägar! — Gör ingenting! svarade, han, jag hittar nog. Då han kom midt på Cadraugatan; stannade han tvärt och sade med en skalkaktig sidoblick på mig: — Förlåt, min herre; med er tillåtelse vill Jag bereda er en angenäm öfverraskning. — Mycket gerna, bara det ej dröjer för länge! — Nej bevars; det är gjort inom ett ögonblick. Han uppgaf en gäll hvissling och i samma ögonblick visade sig uti fjerde våningen inom en ram af vackra krukväxter tvenne qvionoansigten. Det ena tillhörde en äldre qvinna som med handen helsade Leonard; det andra egdes af.e eller åtta års flicka ned ett rikt och Ak Sart hår och ett — efter hvad jag på tsådant afstånd kunde urskilja — vackert, svttrycksfullt ansigte;