Hyrkusken Leonard,
At X.-B. Saintine (förf. till Picciola).
(Forts. fr. föreg. AZ.)
Denna Julietta, som Leonard älskade så högt
och som sedermera skulle låta honom undergå
så många bittra pröfningar, såg jag först några
år sednare.
Leonard körde aldrig Montmartre-gatan utan
att vika af åt Cadraugatan, vare sig han skulle
till boulevarden eller kajerna. En dag, då han
tog denna omväg och jag hade brådtom, sade
Jag.
— Ni kör ju krokvägar!
— Gör ingenting! svarade, han, jag hittar
nog.
Då han kom midt på Cadraugatan; stannade
han tvärt och sade med en skalkaktig sidoblick
på mig:
— Förlåt, min herre; med er tillåtelse vill
Jag bereda er en angenäm öfverraskning.
— Mycket gerna, bara det ej dröjer för
länge!
— Nej bevars; det är gjort inom ett ögon-
blick.
Han uppgaf en gäll hvissling och i samma
ögonblick visade sig uti fjerde våningen inom
en ram af vackra krukväxter tvenne qvionoan-
sigten. Det ena tillhörde en äldre qvinna som
med handen helsade Leonard; det andra egdes
af.e eller åtta års flicka ned ett rikt och
Ak Sart hår och ett — efter hvad jag på
t- sådant afstånd kunde urskilja — vackert,
svttrycksfullt ansigte;