visa uti mera än en klass, och att det derföre
vore önskligt, att hvarje klass måtte erhålla sin
serskilda lärare (eller lärarinna).
Fjerdo frågan. Hr Karlsson anser hemlexor
behöfliga, men oj av lvändiga.
Hrr Blom och Palmqvist anse dem nödvändga.
Ordföranden tror dem behöfliga för bibehål-
Jande af sambandet med hemmet.
Hrr Erixon och Friesberg, m. fl. anse dem hvar-
ken nödvändiga eller behöfliga. Lexa har, ge-
nom missbruk af saken, blifvit ett ord, som just
icke väcker angenöma känslor.
Genom ett lefvande undervisningssätt ledes bar-
nens håg till ämnet och då söka de, af eget in-
tresse och ambition, att, vare sig genom eftertän-
kande eller eftersökande i den följda läroboken,
närmare sätta sig in uti det hvarje gång genom-
gångna pensum. Dervid torde också barnet oftare
behöfva rådföra sig med föräldrar eller äldre sy-
skon, än hvad som sker om dem föresättes en be-
stämd lexa, att rätt och slätt efter boken inprägla
i minnet.
Öfver sjunde frågan den enda, som nu återstod,
fördes visserligen en kort diskussion, men någon
resolution deröfver, ansåg sig mötet ej böra af-
va. i
Mötet afslutades kl. 8 e. m. med ett hjert
ligt tal af ordföranden, hvarefter psalmen 306
sista versen, afsjöngs.
Vi hafva MMogjort för förhandlingarne vid
detta möte med en utförlighet som torde synas
alltför vidlyftig för ett blott provinsmöte. Det
har skett dels emedan i år ej egt rum något
allmänt folkskollärarmöte och ej heller något
allmänt provinsmöte i mellersta Sverge, dels
emedan de frågor, som kommo under förhand-
ling, voro af så allmän och framstående vigt
samt åsigterna om dem temligen skarpt åt-
skiljda.
Folkskoleinspektörerne hrr Schotte och Bo-
gren hade man väntat få se, men de torde ha
varit hindrade att komma. Stor nytta skulle
det säkerligen ha gjort om några af Stockholms
folkskolekår infunnit sig och meddelat mötet
sina åsigter och erfarenheter.
Slutligen bör referenten uttrycka, som han
tror, i öfverensstämmelse med alla de i mötet
deltagande folkskollärarnes känsla, den tack-
samhet som man är skyldig Södertelje stad,
dels för att många af dess invånare ådagalade
sitt intresse för folkundervisningens dyrbara
sak genom att bevista mötet, dels ock derföre
att stadens invånare med den största liberalitet
bemötte folkskollärarne, lemnade dem bostad
antingen som gäster eller mot en ersättning
så ringa att den kan anses som endast no-
minel.