visa uti mera än en klass, och att det derföre vore önskligt, att hvarje klass måtte erhålla sin serskilda lärare (eller lärarinna). Fjerdo frågan. Hr Karlsson anser hemlexor behöfliga, men oj av lvändiga. Hrr Blom och Palmqvist anse dem nödvändga. Ordföranden tror dem behöfliga för bibehålJande af sambandet med hemmet. Hrr Erixon och Friesberg, m. fl. anse dem hvarken nödvändiga eller behöfliga. Lexa har, genom missbruk af saken, blifvit ett ord, som just icke väcker angenöma känslor. Genom ett lefvande undervisningssätt ledes barnens håg till ämnet och då söka de, af eget intresse och ambition, att, vare sig genom eftertänkande eller eftersökande i den följda läroboken, närmare sätta sig in uti det hvarje gång genomgångna pensum. Dervid torde också barnet oftare behöfva rådföra sig med föräldrar eller äldre syskon, än hvad som sker om dem föresättes en bestämd lexa, att rätt och slätt efter boken inprägla i minnet. Öfver sjunde frågan den enda, som nu återstod, fördes visserligen en kort diskussion, men någon resolution deröfver, ansåg sig mötet ej böra afva. i Mötet afslutades kl. 8 e. m. med ett hjert ligt tal af ordföranden, hvarefter psalmen 306 sista versen, afsjöngs. Vi hafva MMogjort för förhandlingarne vid detta möte med en utförlighet som torde synas alltför vidlyftig för ett blott provinsmöte. Det har skett dels emedan i år ej egt rum något allmänt folkskollärarmöte och ej heller något allmänt provinsmöte i mellersta Sverge, dels emedan de frågor, som kommo under förhandling, voro af så allmän och framstående vigt samt åsigterna om dem temligen skarpt åtskiljda. Folkskoleinspektörerne hrr Schotte och Bogren hade man väntat få se, men de torde ha varit hindrade att komma. Stor nytta skulle det säkerligen ha gjort om några af Stockholms folkskolekår infunnit sig och meddelat mötet sina åsigter och erfarenheter. Slutligen bör referenten uttrycka, som han tror, i öfverensstämmelse med alla de i mötet deltagande folkskollärarnes känsla, den tacksamhet som man är skyldig Södertelje stad, dels för att många af dess invånare ådagalade sitt intresse för folkundervisningens dyrbara sak genom att bevista mötet, dels ock derföre att stadens invånare med den största liberalitet bemötte folkskollärarne, lemnade dem bostad antingen som gäster eller mot en ersättning så ringa att den kan anses som endast nominel.