VM OD ES PJ MO AA MARE
de svenska priserna vara höga i följd af råmateri-
aliernas dyrhet och svårhet att anskaffa. Dessa
materialier äro i de flesta fall tullfria och således
lika billiga hos oss som annorstädes. Nej, orsaken
ligger, menade talaren, i arbetssättet. Sverige
har dock i sjelfva verket stora fördelar i detta af-
seende, om det vill tillgodogöra sig dem, framför
Tyskland och Frankrike, ty vi hafva mångenstädes
vatten, som kan begagnas till drifkraft, men vi
begagna det tyvärr nästan alldeles icke. Om man
kommer till Belgien finner man vid minsta vatten-
fall en dragrem utsatt för att drifva någon till-
verkning, större eller mindre. I Sverige kunde
man göra på samma sätt.
Näst efter tillgodogörande af redan befintlig drif-
kraft, påpekade talaren nödvändigheten att, liksom
i andra länder, synnerligen i Frankrike, fördela
arbetet. Då hvar och en har sin specialitet,
kan man uträtta mera än annars och lemna till
billigare priser. I utlandet finnas hela byar eller
småstäder, som hafva hvar sin specialitet. Den
ena gör bara tandborstar, den andra bara friser-
kammar 0. 8. v. Derigenom att hvar och en blott
sysselsätter sig med en enda sak, blir han skick-
ligare och arbetar fortare. Talaren lade derföre
handtverkarne på hjertat att söka fördela arbetet
samt för öfrigt så mycket möjligt är begagna sig
af maskiner. För anskaffande af dessa sednare,
voro associationer på det högsta att rekommendera.
Hr Landqvist (spegelfabrikör från Wenersborg)
trodde icke att de af hr Schuldheis uppgifna med-
len vore de vigtigaste. Han lade största vigt på
undervisningsväsendets bättre ordnande, synnerli-
gen för de tekniska skolorna; men derjemte fram-
visade talaren nyttan af associationer. Vår tid
nöjer sig ej längre med husfliten. Det är fabrika-
tionen i stort, hvarom det numera är fråga, och
på det arbetaren måtte dervid kunna bäst tillgodo-
göra sin arbetskraft, är det nödvändigt att han
associerar sig med sina yrkesbröder.
Hr Carl Grafström (konditor i Stockholm) ville
visserligen sätta bildningen i främsta rummet, men
man får ej glömma, sade han, att bildningsanstal-
terna ej verka genast. Vid detta möte kunde ej
annat komma under öfverläggning än hvad som
kan verka hastigt, och i det fallet instämde tala-
ren hufvudsakligen med hr Schuldheis. Tal. visa-
de utförligt och väl den stora vigten af arbetsför-
delning och maskinkraftens användande. Vi måste
uppmärksamt betrakta hvad som göres i andra län-
der och taga tiden i akt. Sjelfva behöfva vi dock
ej göra vidlyftiga experimenter, ty dessa äro redan
gjorda i utlandet och vi behöfva endast tillegna
oss resultaten. Hvad associationsväsendet beträf-
fade, hade talaren visserligen ingenting deremot
att invända, när det är fråga om stora fabriker;
men ett samhälles lycka ligger icke, fortfor tala-
ren, i stora fabriker, utan i väl uppöfvade husslöj-
der. Fabrikerna förstöra familjelifvet. Arbetaren
är lyckligtvis, der han kan arbeta i sitt hem, om-
gifven af sin hustru och sina barn.
Sedan hr Landqvist, hvilken uppträdde flera
gånger under diskussionen af första frågan, ytter-
ligare försvarat sin sats om nödvändigheten att
först och främst anskaffa goda bildningsanstalter
samt sedermera visa arbetaren fördelen afassocia-
tionsväsendet, yttrade Lr Granlund (vagnsfabri-
kant från Grenna), att man väl icke behöfde klaga
så mycket öfver brist på bildning bland de industri-
idkande; men hvad vi lida brist på är rörelsekapi-
tal. Det är denna brist, som åstadkommer, att det
står klent till för handtverkaren i landsorten. Den
stora industri-idkaren kan nog få förlagskapital,
men det är ej så lätt för den mindre, och det vore
önskligt att någon förbättring kunde inträda i detta
afseende.
Kapten Alf. Björkman ansåg att man icke bor-
de glömma att göra sig noga reda för hvilka nä-
ringsgrenar voro för Sverge de Nmpligaste och der-
efter hålla sig hufvudsakligen till dem. In annan
vigtig fråga är den om afyttrandet af industri-
alsterna. Det var ej blott i hr Schuldheis ungdom
det gick för sig att i hvardagsrummet vänta på
köparens ankomst; så går det tyvärr till ännu i
Sverge. De flesta industriidkare hafva ej råd att
skaffa sig stora butiker. Talaren fästade äfven de
närvarandes uppmärksamhet på att handtverkarens
förlägenheter nu till stor del härröra derifrån, att
de lemna års-kredit; de borde öfverenskomma om
att minska krediten.
Hr Lindborg (målare i Stockholm) talade för
frihet i alla närings- och tullförhållanden, men
trodde att bildningen icke stod på någon hög fot
bland handtverksidkarne.
Hr Årnell (skräddare i Stockholm) förordade
sådana föreningar, genom hvilka man af små ka-
pitaler kan småningom skapa stora, och rekom-
menderade spar- och lånekassor, bildade af industri-
idkarne sjelfva. Association vore i det fallet en
mäktig hjelpare.
Hr Frykblad (bokbindare i Stockholm) hem-
ställde om ej brist på rörelsekapital vore törnäm-
sta orsaken att handtverkerierna ej blomstrade som
de borde. Denna brist kunde troligtvis afbjelpas
genom associationer.
Hr Hägg (skomakare från Upsala) hade trott
att mötet förnämligast skulle afse handtverkerierna
och att det skulle sysselsätta sig med frågan, huru
handtverkarne måtte ega bestånd under nuvarande
författningar. Den stora industrien borde icke
hafva något att göra med detta möte, ty den ber-
gar sig nog sjelf. En mängd nya teorier hade,
enligt talarens åsigt, kommit öfver oss, Wibo dock
i ett litet land som varit isoleradt och bör så för-
blifva, ty det bär sig icke att vi efterapa de stora
länderna. Vi må först och främst tillgodose mä-
starens, gesällens och lärlingens existens. Talaren
hoppades äfven att statsmakterna må komma handt-
verkerierna till hjelp med skolors inrättande o. s.v.
Jordbruksnäringen har förstått göra sig mycket till
godo. Den har landtbruksakademien, landtbruks-
skolor, hushållningssällskaper m. m. Men handt-
verkerierna sakna motstycken till dessa institutio-
ner. Talaren trodde ej på nyttan af associationer.
Sådana kunna kanske gå så länge de äro nya, men
icke kunna de bära sig i längden. Tal. varnade
ytterligare för alla stora teorier.
Sedan diskussionen öfver första punkten förkla-
rats slutad, blef följande af hr Grafström, formule-
rade resolution af mötet antagen:
I enlighet med de öfver första punkten afgifna
yttranden uttalar mötet såsom sin åsigt, att de in-
dustriella yrkenas utveckling befrämjas bäst: genom
betordrande af allmän undervisning; genom infö-
rande af större och lämplig fördelning af arbetet;
senom mera besagnande af rå kraft. maskiner och