VM OD ES PJ MO AA MARE de svenska priserna vara höga i följd af råmaterialiernas dyrhet och svårhet att anskaffa. Dessa materialier äro i de flesta fall tullfria och således lika billiga hos oss som annorstädes. Nej, orsaken ligger, menade talaren, i arbetssättet. Sverige har dock i sjelfva verket stora fördelar i detta afseende, om det vill tillgodogöra sig dem, framför Tyskland och Frankrike, ty vi hafva mångenstädes vatten, som kan begagnas till drifkraft, men vi begagna det tyvärr nästan alldeles icke. Om man kommer till Belgien finner man vid minsta vattenfall en dragrem utsatt för att drifva någon tillverkning, större eller mindre. I Sverige kunde man göra på samma sätt. Näst efter tillgodogörande af redan befintlig drifkraft, påpekade talaren nödvändigheten att, liksom i andra länder, synnerligen i Frankrike, fördela arbetet. Då hvar och en har sin specialitet, kan man uträtta mera än annars och lemna till billigare priser. I utlandet finnas hela byar eller småstäder, som hafva hvar sin specialitet. Den ena gör bara tandborstar, den andra bara friserkammar 0. 8. v. Derigenom att hvar och en blott sysselsätter sig med en enda sak, blir han skickligare och arbetar fortare. Talaren lade derföre handtverkarne på hjertat att söka fördela arbetet samt för öfrigt så mycket möjligt är begagna sig af maskiner. För anskaffande af dessa sednare, voro associationer på det högsta att rekommendera. Hr Landqvist (spegelfabrikör från Wenersborg) trodde icke att de af hr Schuldheis uppgifna medlen vore de vigtigaste. Han lade största vigt på undervisningsväsendets bättre ordnande, synnerligen för de tekniska skolorna; men derjemte framvisade talaren nyttan af associationer. Vår tid nöjer sig ej längre med husfliten. Det är fabrikationen i stort, hvarom det numera är fråga, och på det arbetaren måtte dervid kunna bäst tillgodogöra sin arbetskraft, är det nödvändigt att han associerar sig med sina yrkesbröder. Hr Carl Grafström (konditor i Stockholm) ville visserligen sätta bildningen i främsta rummet, men man får ej glömma, sade han, att bildningsanstalterna ej verka genast. Vid detta möte kunde ej annat komma under öfverläggning än hvad som kan verka hastigt, och i det fallet instämde talaren hufvudsakligen med hr Schuldheis. Tal. visade utförligt och väl den stora vigten af arbetsfördelning och maskinkraftens användande. Vi måste uppmärksamt betrakta hvad som göres i andra länder och taga tiden i akt. Sjelfva behöfva vi dock ej göra vidlyftiga experimenter, ty dessa äro redan gjorda i utlandet och vi behöfva endast tillegna oss resultaten. Hvad associationsväsendet beträffade, hade talaren visserligen ingenting deremot att invända, när det är fråga om stora fabriker; men ett samhälles lycka ligger icke, fortfor talaren, i stora fabriker, utan i väl uppöfvade husslöjder. Fabrikerna förstöra familjelifvet. Arbetaren är lyckligtvis, der han kan arbeta i sitt hem, omgifven af sin hustru och sina barn. Sedan hr Landqvist, hvilken uppträdde flera gånger under diskussionen af första frågan, ytterligare försvarat sin sats om nödvändigheten att först och främst anskaffa goda bildningsanstalter samt sedermera visa arbetaren fördelen afassociationsväsendet, yttrade Lr Granlund (vagnsfabrikant från Grenna), att man väl icke behöfde klaga så mycket öfver brist på bildning bland de industriidkande; men hvad vi lida brist på är rörelsekapital. Det är denna brist, som åstadkommer, att det står klent till för handtverkaren i landsorten. Den stora industri-idkaren kan nog få förlagskapital, men det är ej så lätt för den mindre, och det vore önskligt att någon förbättring kunde inträda i detta afseende. Kapten Alf. Björkman ansåg att man icke borde glömma att göra sig noga reda för hvilka näringsgrenar voro för Sverge de Nmpligaste och derefter hålla sig hufvudsakligen till dem. In annan vigtig fråga är den om afyttrandet af industrialsterna. Det var ej blott i hr Schuldheis ungdom det gick för sig att i hvardagsrummet vänta på köparens ankomst; så går det tyvärr till ännu i Sverge. De flesta industriidkare hafva ej råd att skaffa sig stora butiker. Talaren fästade äfven de närvarandes uppmärksamhet på att handtverkarens förlägenheter nu till stor del härröra derifrån, att de lemna års-kredit; de borde öfverenskomma om att minska krediten. Hr Lindborg (målare i Stockholm) talade för frihet i alla näringsoch tullförhållanden, men trodde att bildningen icke stod på någon hög fot bland handtverksidkarne. Hr Årnell (skräddare i Stockholm) förordade sådana föreningar, genom hvilka man af små kapitaler kan småningom skapa stora, och rekommenderade sparoch lånekassor, bildade af industriidkarne sjelfva. Association vore i det fallet en mäktig hjelpare. Hr Frykblad (bokbindare i Stockholm) hemställde om ej brist på rörelsekapital vore törnämsta orsaken att handtverkerierna ej blomstrade som de borde. Denna brist kunde troligtvis afbjelpas genom associationer. Hr Hägg (skomakare från Upsala) hade trott att mötet förnämligast skulle afse handtverkerierna och att det skulle sysselsätta sig med frågan, huru handtverkarne måtte ega bestånd under nuvarande författningar. Den stora industrien borde icke hafva något att göra med detta möte, ty den bergar sig nog sjelf. En mängd nya teorier hade, enligt talarens åsigt, kommit öfver oss, Wibo dock i ett litet land som varit isoleradt och bör så förblifva, ty det bär sig icke att vi efterapa de stora länderna. Vi må först och främst tillgodose mästarens, gesällens och lärlingens existens. Talaren hoppades äfven att statsmakterna må komma handtverkerierna till hjelp med skolors inrättande o. s.v. Jordbruksnäringen har förstått göra sig mycket till godo. Den har landtbruksakademien, landtbruksskolor, hushållningssällskaper m. m. Men handtverkerierna sakna motstycken till dessa institutioner. Talaren trodde ej på nyttan af associationer. Sådana kunna kanske gå så länge de äro nya, men icke kunna de bära sig i längden. Tal. varnade ytterligare för alla stora teorier. Sedan diskussionen öfver första punkten förklarats slutad, blef följande af hr Grafström, formulerade resolution af mötet antagen: I enlighet med de öfver första punkten afgifna yttranden uttalar mötet såsom sin åsigt, att de industriella yrkenas utveckling befrämjas bäst: genom betordrande af allmän undervisning; genom införande af större och lämplig fördelning af arbetet; senom mera besagnande af rå kraft. maskiner och