Industriidkaremötet i Stockholm.
Den vigtigaste och intressantaste diskussionen
vid detta möte var den öfver första punkten
i programmet: Den handlade om huru handt-
verkaren skall organisera sin verksamhet för
att befrämja sitt yrkes utveckling till såväl
egen som förbrukarens gagu.
Hr A. E, Sochuldheis (kammakare i Stockholm)
öppnade diskussionen och förklarade, att frågan
var af största vigt ej blott för handtverksförenin-
garne särskildt, utan äfven ur statsekonomisk syn-
punkt. Talaren ansåg sig visserligen icke kunna
lösa frågan, men han dristade sig likväl taga till
ordet för att uttala sin åsigt och uppdrog för det
första en skildring af tillståndet för 40 å 45 år se-
dan, som talaren erinrade sig mycket väl. Han
mindes både handtverksmästarens, gesällens och
lärlingens ställning och inbördes förhållanden och
älven konsumentens behof och anspråk. Industrien
hade då att kämpa mot det strängaste skråsystem
och den strängaste tull-lagstiftning, hvilka icke
åstadkommo något godt. Handtverkerierna hade
inga mönster att tillgå och kunde ej följa med sin
tid i andra länder. Konsumentens anspråk var lik-
väl mycket modestare än nu, och man nöjde sig
att komma till producentens högst tarfliga hvar-
dagsrum för att sjelf efterfråga varan. Nu har
konsumenten andra behof och andra anspråk och
vill att producenten skall lägga fram sitt arbete
på ett för den förra beqvämare sätt. Den svenska
producenten har också nu att kämpa mot utlandet,
som med sina billigare produkter drager köparen