Fredrik Andersson (som 18554 blef, enligt bekännelse, vid Uddevalla rådhusrätt för slagsmål å dömd tvenne års redan aftjent straffarbete) och Alfred Carlsson förklaras efter förhörets slut skyldige att genast träda i häkte, och förpassades derpå till länscellfängelset i Kalmar, för undergående afransakning WMissförståndet äå Vanadis förekom den 18 d:s ånyo till behandling i Carlskrona inför krigsrätt. Ufverskepparen Bogren inlemnade en skrift, deri han förklarar att han ej kunnat kalla de begge af honom vid förra rättegångstillfållet åberopade vitnen, af hvilka det ena för närvarande är kommenderad å fregåtten Norrköpings expedition, det andra (en båtsman) vistas å roten, på för Bogren obekant ställe. Bogren fodrade att rätten skulle låta inkalla dessa vitnen, hvilket ej kunge bifallas. Kommendörkaptenen Natt ooh Daz var kallad och förklarade sig ej hafva något att anmärka vid förra protokollet, kunde dock ej riktigt minnas de ordalag, hvilka Bogren vid förhö et ombord sagt, att premierlöjtn. Christiersou begagnat, men tillade upplysningsvis, att skälet hvarföre han nekat Bogren permission varit, dels att denne stundom uteblifvit öfver tiden, dels att premierlöjtn. Christierson, på samma gång han framställt Bogrens begäran om permission, anmält att Bogren tillåtit sig åtskilligt otillbörligt i tjensten, hvilket dock nu ej närmare specificerades. — Löjnant Werner var ej kallad, men befann sig händelsevis, tillstädes i rummet; premierlöjtn. Christierson hemställde att få höra honom upplysningsvis, hvilket icke bifölls, men vid af rätten framställd förfrågan, begärde ingendera af parterna att få höra löjtnant Werner som vitne, hvadan ban ej kom att i målet höras. Bogren medhade 2:ne vitnen, öfverkonstapeln Lindgren och 1:sta klass matrosen Rosendahl, af hvilka dock den förstnämnde ej visste någonting beträffande sjelfva saken i fråga, utan blot. åhört en begäran af Bogren att premierlöjtn. Christierson måtte återtaga rapporten, hvilket denne hänskjutit till chefen, något som naturligtvis icke hörde hit. Rosendahl berättade, att då han d. 28 april gjorde tjenst ä däck som vakthafvande underofficer å Vanadis, kom Bogren upp till honom och sade sig ha fått permission, samt gick derefter bort till löjtnanten Werner, der han uppehöll sig mycket kort, hvarefter löjtnanten Werner befallde vittnet blåsa öfver, för att låta Bogren komma i land med hjelp af fallrepstrappan. Vitnet berättade vidare, att Bogren straxt efter kl. 9 kommit ombord, samt att Bogren då frågat vitnet, som äfven nu var på däck, hvem som var vakthafvande officer, och då han fått veta, att det var premierlöjtnant Christierson, hvilken stod på kajen, gått tillbaka ned på kajen för att tacka för permissionen och anmäla sin återkomst. — Bogren erbjöd sig med ed bekräfta, att han ej hört det omtvistade ordet ioke. Sedan rätten enskildt öfverlagt afkunnades det utslag, att enär öfverskepparen Bogren, som förut varit straffad för förseelser, ej kunnat vederlägga de mot honom gjorda ansvarspåståenden, anser krigsrätten honom förvunnen till att utan permission ha lemnat fregatten, deraf ej någon egentlig skada förorsakats, och dömer krigsrätten honom till 2 månaders arrest i läst rum å högvakt. Emot denna dom anmälde Bogren missnöje, samt erhöll besvärshänvisning. —————— —O—.— — — ! AVN