ransakning med förut i denna tidning omnämnda postiljonen Olof Dill och ogifta qvinspersonen Maria Rund, häktade, den förre för poststöld, och den sednare såsom skäligen misstänkt för delaktighet deruti, har Dill återkallat sin vid poliskammaren i Göteborg gjorda uppgift derom, att de af honom tillgripna rekommenderade bref påträffats å närmaste station intill Östersund bland de lösbref och tidningar, han omhänderhaft, samt erkänt, att han på vägen mellan Pilegrimstads skjutsstation och Fanbyn i Sundsjö socken ur breflådan i postvagnen uttagit den till Stockholm adresserade brefpåsen, uppsprättat sömmen derå på ena sidan och derefter -tillegnat sig den deri befintliga packe rekommenderade bref, hvilkas antal han dock icke kunnat med säkerhet uppgifva. Härigenom bör den misstanka om oordentlighet och slarf vid postens expedierande från Östersunds!postkontor, som genom Dills osanna berättelser uppstått, blifva helt och hållet undanröjd. . En betydligaro stöld skrifves från Göteborg i lördags, föröfvades i natt å skonerten Ellen,, som är liggande vid Rödasten och föres af kapten O. A. Olsson, hvarvid tillgrepos 2:ne dyrbara guldur med vidhängande kedjor af samma metall, värde omkring 600 rdr, och 90 rdr i penningar. En belöning af 200 rdr är utlofvad åt den, som kan upptäcka tjufven och tillrättaskaffa det stulna. . Strafad vårdslöshet. Barnmorskan Öberg i Östersund, hvilken blifvit åtalad för det hon genom vårdslöst förfarande varit vållande till ett handlanden R. Fresk tillhörigt barns död, blef af rådhusrätten, efter af denne inhemtadt utlåtande trån sundhetskollegium, i förra veckan för nämnde vårdslöshet dömd till 100 rdr böter. En svår äkta man, Från Helsingborg berättast Snickaren Strandberg, som för kort tid sedan utsläpptes ur fängelse, der, han en längre tid varit innestängd för misshandel mot sin hustru, har nu ånyo gjort sig skyldig till samma brott, och sitter åter i härvarande häkte, hvarifrån han den 17 d:s var uppkallad inför rådhusrätten för att undergå ransakning för sitt under 4 dagar å rad grasstrande i hemmet. Strandberg, som är några och trettio år gammal, har ett mörklagt ansigte och en hemsk blick. Jemte det han misshandlat hustrun i hemmet, hade han äfven öfverfallit andra personer, som dit ankommit. Så hade han t. ex. träffat snickaren P. Smidt på en bierstuga och som han med denne hade några affärer angående arbete, bad han Smidt följa sig hem der de vidare kunde uppgöra saken. Smidt efterkom hans begäran, men då de ej kommo öfverens om rriset å det arbete Strandberg skulle förfärdiga åt Smidt, fattade Strandberg ett huggjern och försökte att med detta tilldela Smidt ett slag i hufvudet, hvilket dock afvärjdes af denne med handen, der slaget i stället träffade fingret, som sårades. Derefter hade Smidt hållit den vildsinte tills folk hade tillkommit, då man fråntagit honom tillhygget, hvarefter, sedan han blifvit lös, han slagit, sparkat och oqvädat Smidt samt fattat en yxa och under yttrande: du skall bli dödens rof för mig! rusat efter Smidt, som dock undkommit genom en dörr, hvilken han med tillbjelp af ett vittne, snickaren Hedenborg, hållit stängd för den förföljande. Hustrun, som 4 nätter å rad, från den 7 d:s, ej vågat eller tillåtits ligga i rummet, hade nödgats att tillbringa sina nätter på köksgolfvet med en qvast till hufvudgärd och hade hon, då hon någongång under de fyra nämnda dagarne tittat in i stugan för att efterse sina små barn, endast erhållit ovett och stryk af mannen. Till och med då hon sutit vid vaggan hade hon blifvit misshandlad, enligt egen berättelse. 8 i och för målets utredande instämda vittnen intygade alla mer och mindre fullständigt sanningsenligheten af ofvanstående förhållanden. Tillfrågad nekade Strandberg till allt hvad mot honom förekom, men förebrådde hustrun, såsom den der varit orättvis, och påstår att mellan honom och hustrun har följande regel blifvit efter hans sista frigifvande ur fängelset antagen skola gälla: Blifva vi hädanefter oense, så att ordvexling uppstår, så, för att undgå obehagligheter, skola vi alldeles sky hvarandra tills första hettan gått öfver., Hustrun begärde skriftligen, att hon i sammanhang med målet må blifva skiljd från mannen, som hon hvarken vill eller kan längre lefva tillsammans med. Strandberg, tillfrågad härom, bestrider detta. Ansvarspåstående yrkades å Strandberg af allmänna åklagaren. Målet utsattes till annan dag och skulla den tilltalade till dess hållas i häkte.