Inesilla, som af sin fader fördes till Fernan-
dos moster, rönte der det vänligaste och öm-
maste emottagande, och Lopez, som blifvit upp-
lyst om att han illa bedömt sina medmenniskor,
återvände till sin hydda med den goda föresat-
sen att aldrig misstänka en medmenniska och
alt ofta besöka sin dotter.
Eu dag, då han tänkte på Fernandos ädel-
mod, varseblef hans spanande blick uti en buske
en liten knappt fullfjädrad dufunge, hvilken, lik-
som öfvergifven af hela naturen, lät sin milda kla-
gan höras ifrån det tomma nästet. I samma ögon-
blick nedsväfvade ifrån Sierra Morenas spetsar
en roffågel, en gam, och kretsade ofvanom bu-
sken, som uppbar dufboet. Lopez sökte redan
ett medel att hjelpa den lilla, då han i det-
samma tyckte sig märka att dufungen vid ga-
mens åsyn upphörde att klaga och, flaxande
med vingarne, framsträckte sitt vidöppna näbb.
Nu såg han roffågeln sakta sväfva ned till sin
skyddsliog med ett dyrbart byte, hvilket han
kärleksfullt gaf åt det lilla kräket.
— O, under! utropade Lopez, huru orättvis
och förblindad har jag ej varit! Jag ville cj
tro på menniskors välgörenhet och återfinner
den nu hos en gam — en roffågel!
Ilan trotinade icke att betrakta detta så rö-
rande skådespel och återkom hvarje dag för att
änyo njuta deraf; det hade för honom blifvit
ett ämne till otaliga reflektioner. Han fröjda-
des vid att se oskulden växa till under styr-
kans viage, den svage uuderstödd af den starke.
Genom ett mycket naturligt samband flögo hans
tankar till Cazorla, hvarest hans ljufva TInesilla
lefde lycklig, skyddad af en rik och mägtig