det väl något större än att redligt verka i sitt kall, huru ringa det än må vara, dess frukter, huru obetydliga som helst. Detta är dock alltid det största. Något rikare? Gifves det väl någon rikedom som öfvergår den att vara älskad — låt vara af blott ringa menniskor. Har jag blott en enda kärlek, så är jag rik nog; jag eger hennes; och får återse henne i afton — om fyra timmar! — Förlåt, sade han en stund derefter, jag måste gå ned och se efter mina saker. i — Känner ni den der herrn? frågade en stund derefter en förnäm herre, hvilken tycktes vara omkring tjugu år, och som i förbifarten bevärdigat mig med några ord. — Ja — den mannen gaf mig nyss en lektion uti filosofien, som jag aldrig skall glömma. — Nå — då måste ni hysa underliga åsigter och en liflig håg för filosofien: han är en låndtprest; som i går blef utskrifven ifrån dårhuset i Helsingfors och nu reser hem för att återinträda uti sitt embete. — Nå ja, tänkte jag, den skolan är ej den sämsta; hur rätt har han icke, huru gerna ville jag tro och följa hans ord; men det sjuder inom mig — jag måste ut i verden — om ocksä blott för att vinna samma öfvertygelse som han. Mina anspråk äro större och min åtrå häftigare, ty min skuld är större och jag vandrar lyckans väg — jag kommer ej ifrån dårhuset. SLUT.