det väl något större än att redligt verka i sitt
kall, huru ringa det än må vara, dess frukter,
huru obetydliga som helst. Detta är dock all-
tid det största. Något rikare? Gifves det väl
någon rikedom som öfvergår den att vara äl-
skad — låt vara af blott ringa menniskor. Har
jag blott en enda kärlek, så är jag rik nog;
jag eger hennes; och får återse henne i afton —
om fyra timmar!
— Förlåt, sade han en stund derefter, jag
måste gå ned och se efter mina saker. i
— Känner ni den der herrn? frågade en
stund derefter en förnäm herre, hvilken tycktes
vara omkring tjugu år, och som i förbifarten
bevärdigat mig med några ord.
— Ja — den mannen gaf mig nyss en lek-
tion uti filosofien, som jag aldrig skall glömma.
— Nå — då måste ni hysa underliga åsig-
ter och en liflig håg för filosofien: han är en
låndtprest; som i går blef utskrifven ifrån dår-
huset i Helsingfors och nu reser hem för att
återinträda uti sitt embete.
— Nå ja, tänkte jag, den skolan är ej den
sämsta; hur rätt har han icke, huru gerna ville
jag tro och följa hans ord; men det sjuder in-
om mig — jag måste ut i verden — om ocksä
blott för att vinna samma öfvertygelse som han.
Mina anspråk äro större och min åtrå häftigare,
ty min skuld är större och jag vandrar lyckans
väg — jag kommer ej ifrån dårhuset.
SLUT.