besynnerligt att denna tölp fortfarande får ligga
i det rum, som skall blifva vårt brudgemak ...
Jag bar redan gifvit honom ett par örfilar, till-
lade han och såg mäkta dryg ut, men upprik-
tigt sagdt, känner jag ett starkt begär att ännu
en gång ge honom ett kok stryk, ehuru han
räddat mitt lif.
Marie började fatta verklig afsky för sin
fästman.
Följande dag aulände ett bref från grefve
Vermanton till slottet Vaudon. En vigtig an-
gelägenhet kallade grefven till Paris; han skulle
icke stanna der längre än åtta dagar, och dock
blef han borta öfver en månad.
Vid sin återkomst hoppades han finna alla
förhållanden oförändrade; men mer än en öfver-
rasknifig väntade honom.
Under denna månad hade många händelser
af stor politisk vigt tilldragit sig i Frankrike,
och orsaken till grefvens hastigt beslutade resa
hade icke varit någon annan än den, att han
förtusett dessa händelsers inträffande. Genom
ett dekrett af konstituerande församlingen hade
adelns titlar och privilegier blifvit afskaffade och
upphäfda. Grefven var öfvertygad om att mar-
kisen, ehuru filosof och filantrop, skulle ha
opponerat sig häremot såsom han sjelf och alla
adelsmän i Auxerrois; och han blef derföre icke
litet förvånad, då han märkte att vapnet öfver
slottet Vaudons stora port var borttaget.
— Hvad är här på färde, herr markis? sade
han till sin blifvande svärfar, som han mötte
på borggården.
— Jag får fästa er uppmärksamhet derpå,
min käre Vermanton, att jag, tack vare himlen