besynnerligt att denna tölp fortfarande får ligga i det rum, som skall blifva vårt brudgemak ... Jag bar redan gifvit honom ett par örfilar, tilllade han och såg mäkta dryg ut, men uppriktigt sagdt, känner jag ett starkt begär att ännu en gång ge honom ett kok stryk, ehuru han räddat mitt lif. Marie började fatta verklig afsky för sin fästman. Följande dag aulände ett bref från grefve Vermanton till slottet Vaudon. En vigtig angelägenhet kallade grefven till Paris; han skulle icke stanna der längre än åtta dagar, och dock blef han borta öfver en månad. Vid sin återkomst hoppades han finna alla förhållanden oförändrade; men mer än en öfverrasknifig väntade honom. Under denna månad hade många händelser af stor politisk vigt tilldragit sig i Frankrike, och orsaken till grefvens hastigt beslutade resa hade icke varit någon annan än den, att han förtusett dessa händelsers inträffande. Genom ett dekrett af konstituerande församlingen hade adelns titlar och privilegier blifvit afskaffade och upphäfda. Grefven var öfvertygad om att markisen, ehuru filosof och filantrop, skulle ha opponerat sig häremot såsom han sjelf och alla adelsmän i Auxerrois; och han blef derföre icke litet förvånad, då han märkte att vapnet öfver slottet Vaudons stora port var borttaget. — Hvad är här på färde, herr markis? sade han till sin blifvande svärfar, som han mötte på borggården. — Jag får fästa er uppmärksamhet derpå, min käre Vermanton, att jag, tack vare himlen