processionen blifvit ordnad af ceremonimästaren;
aftågade sällskapet till en grön, jemn plats i.
parken, der gudstjenst förrättades af ordensbi-
skopen, komminister von der Burg. Derefter
tolkade ordföranden, vinhandlareu Helleberg,
dagens betydelse, såsom varande den 16 som-
marhögtid, Egeriaorden firade. Till minne af
denna dag, förklarade han, skulle en minnesvård
uppresas. Processionen satte sig åter i rörelse
till en vid sjön belägen bergshäll, der efter ett
tal af ordf., den ofvan omtalta minnesvården
upprestes. Den var prydd med ordens symbo-
ler, korset, hjertat och ankaret samt blommor
och dagens datum, 18!766. Efter denna hög-
tidliga handlings förrättande började åter en liflig
kanonad. Ett tal hölls derefter åter af ordf., hvari
han förkunnade, att,såsom vanligt vid ordens sam-
manskomster, eu insamling för de fattiga skulle
företagas. Talet slutade: med ett: cHell eder,
bröder, som gifvev! Sedan insamlingen var
gjord, gick Bragebägaren laget omkring, och
middag intogs i det gröna vid taffelmusik.
Sällskapet dansade derefter och roade sig till
kl. nära åtta, hvarv d det med den största artighet
blef tillmötesgånget af ställets egare, hofintenden-
ten Berg. ÅAterfärden företogs under den muntra-
ste sinnesstämning, ehuru blåsten var ganska stark.
Då ångbåten kommit upp på Riddarholmsfjär-
den, afbrändes ett praktfullt fyrverkeri, och säll-
skapet åtskiljdes sedan det inträffat i Stockholm
kl. 11, förnöjdt efter en så angenämt tillbragt
dag. Man kan ej annat än loforda ordens
styrelse, som åtagit sig ett icke ringa besvär
för att bereda damerna och det öfriga sällska-
pet ett sådant nöje.
Samfundet Lj—B., ett ordenssällskap
som bildat sig inom arbetsklassen, dels för nöje
dels till inbördes understöd vid sjukdoms- eller
dödsfall, och som redan inom ett halft år hunnit
upp till ett antal af öfver 100 ledamöter, gjorde
förliden söndag med sina familjer en utfärd på
åvgfartyget Pehr Löfvenius till Kaggeholm vid
Mälaren: Fartyget var prydt med flaggor, fa-
nor och standarer. Vid framkomsten till Kag-
geholm, der sällskapet blef välvilligt mottaget,
höll det der sin gudstjenst och planterade ett
emblem till minne af besöket. Middag intogs
i det gröna och eftermiddagen titlbragtes under
daus och lekar; och efter några skålar, beled-
sagade af salut, återvände sällskapet på aftonen
till hufvudstaden, de många deltagarne och del-
tagarinnorna mycket belåtna med sin utfärd.
Sällskapet EL, B. firade sin sommar-
högtidsdag söndagen den 15 dennes, medelst
utfart å ångfartyget Runan till det natursköna
nerresätet Ekolsund, der sällskapet af baron
Adlercreutz blef på det mest gästfria sätt emot-
taget. Baron A. hade ombesörjt att ett större
antal löfklädda hövagnar voro ställda till säll-
skapets disposition, och hvari de åkte upp till
slottet, hvarest uti parken sällskapet nedsatte
sitt minnesmärke. Dergfter hölls gudstjenst. På
e. m. var dans uti en med löf och blommor
clädd sal i slottet. På aftonen voro bålar an-
erdnade i det gröna, der konungens skål, baron
Adlercreu:z m. 8. skålar, under sång och mu-
sik, druckos.
Olika handilingssätt. Natten till
den 10 dennes, då en matros skulle äntra vpp
på ett i Ladugårdslandsviken liggande fartyg,
föll han i sjön. Skepparen å en inärheton lig-
gande skonert Activ åsåg händelsen, utan att
göra något försök att rädda den drunknande,
oaktadt denne höll sig fast vid Activs båt och
skepparen således mycket lätt skulle kunnat
hjelpa honom. Ej långt ifrån låg äfven skeppet
Tasmania. Dess styrman var mera hjelpsam
och rådig, såsom en sjöman anstår. Han ha-
stade ned i en af skeppets båtar och hann till
den drunknandes hjelp just när denne var nära
att förlora sina sista krafter. Matrosen blef
upptagen på skeppet och bragtes der till sans.
Öfverkörning. 1 går afton vid half
7-tiden blef en qvinna, troligen från landet,
öfverkörd af en åkaredroska å Myntgatan, midt
för polishuset. Hon kom under hästarne och
då hon framdrogs var venstra sidan af hennes
hufvud genomdränkt af blod. Fastän: detta
skedde framför det i polishuset varande vakt-
kontoret, syntes, märkvärdigt nog, ingen polis-
konstapel till, och då den bättre klädda person,
som åkte i droskan, ej heller ansåg nödigt att
lemna den öfverkörda något bistånd, skyndade
I hemlighet befallde han likväl den gamle Elea-