processionen blifvit ordnad af ceremonimästaren; aftågade sällskapet till en grön, jemn plats i. parken, der gudstjenst förrättades af ordensbiskopen, komminister von der Burg. Derefter tolkade ordföranden, vinhandlareu Helleberg, dagens betydelse, såsom varande den 16 sommarhögtid, Egeriaorden firade. Till minne af denna dag, förklarade han, skulle en minnesvård uppresas. Processionen satte sig åter i rörelse till en vid sjön belägen bergshäll, der efter ett tal af ordf., den ofvan omtalta minnesvården upprestes. Den var prydd med ordens symboler, korset, hjertat och ankaret samt blommor och dagens datum, 18!766. Efter denna högtidliga handlings förrättande började åter en liflig kanonad. Ett tal hölls derefter åter af ordf., hvari han förkunnade, att,såsom vanligt vid ordens sammanskomster, eu insamling för de fattiga skulle företagas. Talet slutade: med ett: cHell eder, bröder, som gifvev! Sedan insamlingen var gjord, gick Bragebägaren laget omkring, och middag intogs i det gröna vid taffelmusik. Sällskapet dansade derefter och roade sig till kl. nära åtta, hvarv d det med den största artighet blef tillmötesgånget af ställets egare, hofintendenten Berg. ÅAterfärden företogs under den muntraste sinnesstämning, ehuru blåsten var ganska stark. Då ångbåten kommit upp på Riddarholmsfjärden, afbrändes ett praktfullt fyrverkeri, och sällskapet åtskiljdes sedan det inträffat i Stockholm kl. 11, förnöjdt efter en så angenämt tillbragt dag. Man kan ej annat än loforda ordens styrelse, som åtagit sig ett icke ringa besvär för att bereda damerna och det öfriga sällskapet ett sådant nöje. Samfundet Lj—B., ett ordenssällskap som bildat sig inom arbetsklassen, dels för nöje dels till inbördes understöd vid sjukdomseller dödsfall, och som redan inom ett halft år hunnit upp till ett antal af öfver 100 ledamöter, gjorde förliden söndag med sina familjer en utfärd på åvgfartyget Pehr Löfvenius till Kaggeholm vid Mälaren: Fartyget var prydt med flaggor, fanor och standarer. Vid framkomsten till Kaggeholm, der sällskapet blef välvilligt mottaget, höll det der sin gudstjenst och planterade ett emblem till minne af besöket. Middag intogs i det gröna och eftermiddagen titlbragtes under daus och lekar; och efter några skålar, beledsagade af salut, återvände sällskapet på aftonen till hufvudstaden, de många deltagarne och deltagarinnorna mycket belåtna med sin utfärd. Sällskapet EL, B. firade sin sommarhögtidsdag söndagen den 15 dennes, medelst utfart å ångfartyget Runan till det natursköna nerresätet Ekolsund, der sällskapet af baron Adlercreutz blef på det mest gästfria sätt emottaget. Baron A. hade ombesörjt att ett större antal löfklädda hövagnar voro ställda till sällskapets disposition, och hvari de åkte upp till slottet, hvarest uti parken sällskapet nedsatte sitt minnesmärke. Dergfter hölls gudstjenst. På e. m. var dans uti en med löf och blommor clädd sal i slottet. På aftonen voro bålar anerdnade i det gröna, der konungens skål, baron Adlercreu:z m. 8. skålar, under sång och musik, druckos. Olika handilingssätt. Natten till den 10 dennes, då en matros skulle äntra vpp på ett i Ladugårdslandsviken liggande fartyg, föll han i sjön. Skepparen å en inärheton liggande skonert Activ åsåg händelsen, utan att göra något försök att rädda den drunknande, oaktadt denne höll sig fast vid Activs båt och skepparen således mycket lätt skulle kunnat hjelpa honom. Ej långt ifrån låg äfven skeppet Tasmania. Dess styrman var mera hjelpsam och rådig, såsom en sjöman anstår. Han hastade ned i en af skeppets båtar och hann till den drunknandes hjelp just när denne var nära att förlora sina sista krafter. Matrosen blef upptagen på skeppet och bragtes der till sans. Öfverkörning. 1 går afton vid half 7-tiden blef en qvinna, troligen från landet, öfverkörd af en åkaredroska å Myntgatan, midt för polishuset. Hon kom under hästarne och då hon framdrogs var venstra sidan af hennes hufvud genomdränkt af blod. Fastän: detta skedde framför det i polishuset varande vaktkontoret, syntes, märkvärdigt nog, ingen poliskonstapel till, och då den bättre klädda person, som åkte i droskan, ej heller ansåg nödigt att lemna den öfverkörda något bistånd, skyndade I hemlighet befallde han likväl den gamle Elea