divid af sin klass med heix klassen.
Allmänheten vet, påstår vidare Fäderneslan-
det, att Fäderneslandet (ty detta måste antag-
ligen här menas med den fria, ärliga, pres
sen), sow med omutlig sanningskärlek blottar
samhällets kräftsår, är det största, bästa och
säkraste korrektiv för att icke de hemliga frät-
såren skola öfvergå till stinkande pestbölder;
och citerar Fäderneslandet, till förment stöd
för sig en grundsats af den store läkaren
Hippokrates. Denna grundsats innehåller, att
der ej läkemedlen hjelpa, hjelper knifven, och
der ej knifven hjelper, hjelper brännjernet.
Må nu allmänheten också veta: att det icke
är nog att rifva i såren för att bota dem, och
att knif och brännjern af Hippokrates re-
kommenderas till användande först der lä
kemedlen ?cke hjelpa; men att den qvacksalf
vare, som för minsta skrubbsår, som hans illvil-
liga eller okunniga öga vill betrakta som kräft-
sår, griper till brännjernet, för vettigt folk
icke finner något försvar i Hippokrates nämnda
sats.
Må man vidare ihågkomma att det är den
sjuka delen som skall brännas, der bränning
behöfves, men att det är en dålig läkare, som,
för att bota det sjuka fingret, bränner hela ar-
men. Endast på det sätt blifver Fäderneslan-
dets sats riktig, att den må ropa på skandal,
som får skyldra i tidningarne, nemligen så
vidt den brännmärkes som förtjenar det och
för den handling som förtjenar det, samt brän-
ningen sker för att bota, ej för att förnöja en
onyttig och illvillig bränningslusta.
Fäderneslandets reflektioner sluta ändtligen
med den satsen, att ett osvikligt medel finnes
att undgå pressens förföljelse, det nemligen att
bete sig på ett i allo hederligt och rättrådigt
sätt. Satsen är gammal, men ty värr är med-
let icke osvikligt; det borde visserligen vara
så, och det skulle äfven vara så, om icke äf-
ven pressen hade sina pestbölder, om icke tid-
ningar sådana som Fäderneslandet funnes till.
— Men det hör just till skandalen att döma
den hederlige och rättrådige på san ma sätt som
den felande.
Ett enda exempel ur Fäderneslandet för
just den dag, den skriker högt mot vedermälet
skandalskrifveri, torde vara nog för att vittna
-härom. Ett referat innehållande ett prof på
huru rättvisa skipas i Eskilstuna, beledsagas af
den Fäderneslandet fullt värdiga insinuationen:
Motstycken finnas, på flere ställen. Fäder-
neslandet har här helt oförsynt smutskastat en
och hvar af rikets alla domstolar, och flertalet
af den läsande allmänheten kan ju icke veta
alt här icke menas städerna X. Y. Z. och den
humane ordföranden i X:s rådsturätt är med
andra sina embetsbröder hos en stor del af ri
kets tidningsläsande allmänbet utsatt för så-
rande misstankar om väld, brutalitet och ovär-
dighet i sin tjensteutöfning. Och hvad gagn
har en dylik eländig insinuation? meningen var
Ju att beifra ett embetsfel, ett maktmissbruk
af ordföranden i Eskilstuna rådsturätt, men hans
fel förringas ju, åtminstone i hans egna ögon,
af notisen att han har flere likar bland sina
embetsbröder: ty det är dess värre en alltför
vanlig och begärligt tillgripen tröst, att man
icke är så dålig, då man ej är sämre än andra.
I det nästföregående numret gaf Fädernes-
landet prof på sin egna hederskänsla, då det
diktade för sina läsare att Dagbladet skulle ha
räknat Dagens Nyheter som skandalblad och
som hörande till den usla litteraturen, ehuru
det i sjeltva verket var Fäderueslandet, som
Dagbladet åsyftade och hvilket Fäderneslandet
numera äfven erkänner, fastän i förtäckta orda
lag. Vidare prof härpå gaf Fäderneslandet deri
att det diktade om Dagens Nyheter att den skulle
ha förklarat Ole Bull, f. d. teaterdirektören
Smitt, m. fl. för döda, hvilket aldrig skett,
0. 8. V.
Andra prof af Fäderneslandets skandalskrif-
veri finnas nästan i hvartenda nummer, de mest
skriande i bref till syster Ulla. Dessa prof
äro mycket värre än det jemuförelsevis oskyl-
diga, som härofvan vidrörts. Men naturligtvis
ba vi hvarken i föregående uppsats eller i denna
kunnat anföra eller ens närmare antyda Fäder-
neslandets skandaler ur famoiljelifvet, ty vi skulle
derigenom gjort oss till Fäderneslandets medbrotts-
lingar. Här gäller domareregeln: känd sak är
så god som vitnad.
Vi sluta nu denna, längre, än vi till en bör-
jan ämnade, utvuxna artikel, och skulle allvar-
ligt önska, att Fäderneslandets skandalartiklar,
såsom man af tidningens försvarsförsök blir
frestad att tro, härrörde från oriktiga begrepp
om skandal och således vore att anse mera som
svaghets-synd, än uppsåtlig sådan, äfvensom att
den nuvarande hufvudredaktören må snart visa
att bladet ännu kan blifva omviändt och bättradt.
Utrikes-Nyheter. ee