Fäderneslandet har gjort ett försök
att försvara sitt skandalskrifveri mot de förka-
stelsedomar, som Dagbladet och Dagens Nyheter
uttalat öfver detsamma.
Till en början förklarar Fäderneslandet det
vara på tiden att för sig göra klart hvad som
verkligen är skandal, då skandalen begagnas
såsom käpphäst att rida spärr mot allt som har
någonting beslägtadt med en öppen frimodighet
och en sjelfständig hållning. Det skulle i san-
ning vara eget nog att få veta hurudant slägt-
skapsförhållande med dessa stora och eftersträf-
vansvärda egenskaper Fäderneslandsredaktionen
räknar, — en redaktion, som än i försåtliga
vinkar, än med öppen oförsynthet angriper per-
soner till deras goda namn och rykte, angifvande
dem blott med A... B... CO... 0. s. Vv, och
lemnande åt hvarje af sina mindre grannlagaläsare
att passa de angifna nedrigheterna på alla A,
B,, C, de känna eller kunna få fatt uti, —
cn redaktion, som derefter åt en ofta knappt
skrifkunnig ansvarig, en oskyldig, öfverlåter
att uppbara: straffet, som dess nidskrifveri i ett
och annual — ty värr! allt för få fall, — fram-
kallar. Eit dylikt lömskt anfall har med öppen
frimodighet, ett dylikt sätt att låta andra stå
för ens fel har med sjelfständig hållning d. V.
. att stå som en man för sig sjelf och sina
:gua fel, lika mycken slägtskap, som det usla
med det upphöjda.
Någon vidare utredning af hvad skandalen,
detta celastiska begrepp, skulle vara, får man
icke i artikeln, men väl i detta nummer som i
de flesta andra af Fäderneslandet illustra exem-
pel på skandalskriften. Vi kunna icke före-
ställa oss att det obestämda uttrycket att askan-
dalen icke låter sig göras, utan gör sig sjelf
åsyftar att vara någon definition; ty utom det
att denna då skulle vara allt för vidsträckt, är
hela denna sats falsk. Lögn förtal, falska be-
skyllningar, skulle således antingen icke vara
skändligheter, icke skandal, eller ock skulle de
icke låta sig göras. Det är illa för Fädernes-
landet, att det icke lyckats göra denna sats
gällande till sitt försvar inför de juryer, som
otaliga gånger uttalat sitt skyldig öfver skandal-
och nidartiklarne i den värda tidningen.
Icke heller blir man mycket visare i afseende
på Fäderneslandets begrepp om skandal genom
dess resonnemang att skandalen skulle ligga
deri att de som i Fäderneslandets spegel åter-
finna sin egen bild deraf skulle finna sig miss-
hagade. Deri, tro vi, ligger ingen skandal,
men väl i konstruktionen af den spegel, som
låter hvilken illvillig, som så önskar, skåda
bilden af den eller dem, som äro honom för-
hatlige. Det är denna spegelns förrädiska egen-
skap, som gör den lika oduglig för dem, som
deri borde finna sin egen bild, som farlig för
de mindre upplyste af den stora mängden. —
Det vore beklagligt, fortfar Fäderneslandet,
om den allmänna rättskänslan skulle vara så
förvillad att den förblandade de felande med
deras beifrare. Så vore det ock i sanning,
men det är icke mindre beklagligt, då den en
skilda rättskänslan hos desse beifrare är så
förvillad att de, sammanblanda de felande med