Moderatorerna. ön berättelse från Texas af Fr. Gerstäcker. (Forts. fr. föreg. MF) Gång på gång genomlopp en rysning den gamle Jenkins grymt piskade kropp, under det att blodiga gestalter uppjagades för hans fantasi af den vrede, som kokade i hans hjerta. Men medvetandet om att han snart skulle få hämnas på dem som misshandlat honom sjelf och hans hustru samt stulit hans egendom, gjorde donom känslolös för den kroppsliga smärtan och svagheten. Han sammanbet tänderna i raseri och räknade på sin puls de sekunder, som ännu skiljde honom från hämndens ljufliga ögonblick. Han lyssnade. Foglarne började qvittra i trädens grenar. Han reste sig upp. Morgonstjernan stod redan högt på limlen, ehuru han ännu icke märkt den. Dagen grydde; öfvergången från natt till dag, från mörker till ljus sker i denna del af verlden mycket hastigt. De hoppades snart kunna känna igen gängstigen, som skulle föra dem till fiendeu. Tyst och försigtigt sammankallade Jenkins sina män, som då gnuggade sömnen ur ögonen och genast gjorde sig färdiga att aftåga. Himlen blef allt ljusare och ljusare i öster; nattens skuggo försvunno ur skogen, och imännen lade nytt krut i fängpannan på sina bössor, emedan det gamla genom nattluftens inverkan blifvit fuktigt. De ville vara säkra om att vapnen icke skulle klicka.