— Jaså; i fall denna uppgift är sann, har
ni intet att frukta, svarade Billins; men så
länge ni äro derute, kunna vi icke förvissa oss
om att ni äro personer, på hvilkas ord man kan
lita. Alltså, i land med er! Jag skämtar icke,
och mitt finger hvilar på hanen.
Hans följeslagare hade emellertid omringat
båtarne; de okände kunde icke fly, så vida de
ej ville rädda sig genom simning, hvarför de
dock icke tycktes hafva synnerlig lust. De må-
ste således beqväma sig till att lyda, ty som
de ej ens voro försedda med skjutvapen, var
det icke värdt att tänka på något motstånd.
Synbarligen förtörnade och svärjande mellan
tänderna, lemnade de båtarne och sade då:
— Nåå, min herre, låt oss nu höra hvarföre
vi på sådant sätt öfverfaller fredliga menni-
skor?
— Det skola ni straxt få veta, mina vänner,
svarade Billins, som tog ett par steg tillbaka,
för att gifva plats åt främlingarne, utan att lik-
väl taga sin hand från hanen. Till en början
vill jag säga er att ni äro mina fångar. Gör
icke motstånd; ty då ämna vi ej behandla er
med någon skonsamhet.
— Era fångar? Hvarför det?
— Steven och Brawny, ni ha väl repen med
er, återtog Billins, utan att bevärdiga dem med
ett svar. Bind deras händerl!.. Vid minsta till
stymmelse till motstånd få ni en kula genom
hufvudet, hvadan det är klokast att ni förhåller
er stilla: .
— Ah! herr Billins! ropade negern, som n
kände igen den unge mannen. Det var en stor
lycka att ni kom. Ilvilliga personer ville taga
båtarne ifrån stackars Nero.