per så sannt återgifna på duken. Och dessa
kännare,, som med mycken högtidlighet hålla
på att bedöma värdet af salig herrns por-
trätt, äro de icke lyckade, natursanna och gamla
bekanta? — Jo, visst! — Vi kunna dock ej
afhålla oss från att beklaga, att tonen i denna
tafla går för mycket i gråbrunt, samt att bon-
den längst till höger i förgrunden ser ut att ha
haft för brådt till auktion, så att han ej hun-
nit blifva fullt färdig; detta inverkar något
störande. Afven skulle man kanske med skäl
kunnat önska, att karnationen i allmänhet va-
rit något renare.
Utom en mängd, som vanligt ypperliga, por-
trätt, har vår skickliga m:ll Lindegren expone-
rat åtskilliga genretaflor af stort värde. Fru-
kosten, ett litet anspråkslöst motiv från barn-
kammaren, men så naivt och älskligt återgifvet,
att man ovilkorligen stannar i beundran; och
bland alla de arbeten, vi hittills haft nöjet att
se af denna frejdade konstnärinna, måste vi
tillstå, att detta fängslat oss mest. En mo-
der, påklädande sitt barn och En sörjande
familj, äro eljest äfven, bland andra, utmärkta
konstalster, framtrollade af m:ll Lindegrens pen-
sel. M:ll Lindegrens taflor röja i allmänhet
styrka i teckning, smak i val af anslående mo-
tiver samt trohet i uppfattning af naturen, fast
man kanske någon gång haft skäl att anmärka,
att koloriten varit en smula tung.
M:ll Börjesson, en ung, talangfull konstnär-
inna, som på sednare tiden gjort anmärknings-
värdt vackra framsteg, har exponerat några
mycket täcka kabinettsstycken, hvilka alla bära
vittnesbörd om den friska vind, som under de
sista tio åren börjat blåsa inom svenska målar-
akademien.
N:o 220, Sten Sture d. ä. mottages som
segrare efter slaget vid Brunkeberg af sin ge-
mål och Stockholms borgerskap af grefve Ro-
sen. Det är ju en gammal tysk, som förirrat
sig hit ibland oss ärliga skandinaver!, hörde
man häromdagen en konstvän utropa, i det
han stannade framför denna tafle. Nej, vis-
serligen ingen gammal tysk, utan en modern
skandinav, som fått det infallet att drappera
sig uti en gammal tysk riddarskrud, kunde man
ha svarat. Grefve R. har i detta, såväl som
i många af sina öfriga arbeten, lagt i dagen
eu icke vanlig talang, och fastän till åren ung,
är han i konstnärlig utbildning ganska långt
framskriden, och synes med ifver ytterligare
studera sig in i konstens mysterier, samt visar
ett synbarligt sträfvande efter originalitet. Ori-
ginel blir dock ingen på imitationens väg, äf-
ven om man väljer till förebild någon, som
mer skäl kunnat kallas ett gammalt original.
Inom konstens område är det ingenting, som
så lätt skapar maner eller kommer medfödda
rika gåfvor att inyta sig i växten, som just
efterapningen. Studera dina föregångare, men
efterapa dem ickel — är en regel, som ej för
ofta kan inskärpas hos den unge artisten, som
änna cj hunvit förbi andra milstolpen på kon-
stens långa bana. Nationel framför allt och
sjelfständig så mycket som möjligt!
JESSE SST ng Es el ra FT ta dr SETS ts LAVA dd tad oder De sl DR gegen bete OR
