FSS AE
Ashley hade också kommit och hans hem-
ska blick och rynkade panna tycktes förebåda
att han hade ett bestämdt förslag att afge.
Då bofvarne öfverfallit honom, hade de sins
emellan talat om Jonesboro; ditåt, eller åtmin-
stone i denna rigtving, gingo de flesta vägarne
och Backwoodsmannen svor i vildt raseri der
på, att han skulle sätta eld på hvartenda näste
och hänga alla, som befunnos tillhöra tjuf-
bandet.
Men de öfriga delade ej baus åsigt, åtmin-
stone så länge de icke hade en bestämdare
stödjepunkt för sina misstankar än vägarnes
rigtning. Man hade ju icke en gång fått den
frågan nöjaktigt besvarad, om det var samma
hästar, som de letat efter, och jägare genom-
korsade ju dessutom skogen i alla rigtningar.
Utaf de män, som öfverfallit Ashley, hade de
ju icke igenkänt en enda. Netley hade ej varit
med, det visste man mer ån väl, och ej heller
mannen med det afbuggna örat. Ashley fann
saken för resten helt naturlig.
— De tordes icke låta mig lefva, utbrast
han, då jag sedermera kunde igenkänna hvar-
enda en utaf dem; och de insågo mer än väl,
att jag, så länge en enda lifsgnista fanus qvar
hos mig, aldrig skulle upphöra att efterspana
dem.
— Barn, sade Billing, som under hela tiden
lutat sig mot bössan, utan att säga ett ord,
jag vill säga er något: Jenkins var den ifriga-
ste af oss alla, och omfattade saken med hela
sin själ, men jag tror att han ändrat åsigt sen
sist. De hafva redan gjort honom ett besök,
och hotat honom med ett till; när den onde
drifver sitt spel...