Hvarj ehanda Nyheter.
Infall. En studerande, som aflagt sin
embetsexamen och dervid erhållit långt ifrån
de bästa betyg, fick då han aflägsnade sig från
universitetsbyggnaden i sällskap en professor,
som under vägen förebrådde honom för hans
brist på flit, och tillade att examens dåliga
utgång var hans egen skuld. Slutligen frågade
professorn: Hvilken väg ämnar ni nu gå? —
Jag går ned åt den här gatan och professorn
går förmodligen rakt fram — blef det trankila
svaret.
Svafvelregnet i Björneborg.
Finska tidningar, och efter dem de svenska, ha
berättat om ett eget siags regn, som den 22
juni fallit i Björneborg i Finland. En insän-
dare skrifver om samma ämne följande:
ooNog är ondskan stor i verlden, och nog
straffar Gud syndare, men mild är himlen, som
endast sänder första varningsgraden och gifver
tid till bättring. Sodom och Gomorrha för-
stördes af ett vulkaniskt utbrott, hvilket på bi-
belns bildliga språk heter: genom eld och svaf-
vel; men Björneborg blef icke förstördt, ty el-
den utsläcktes af vattenströmmarne, och svaflet
låg endast som ett fint gult pulver på vatten-
pölarne, på sin höjd spreds en liten dunst deraf,
liksom af den ondes svans, som också skall
lukta något af svafvel.
Ja, hvilken naturens förbannelse hafva vi
icke råkat ut för; denna jemmerdalen börjar
ju rentaf att blifva ett riktigt helvete, ty hvem
vet, hvad som kan komma efter detta svafvel-
regn och svafvelos!
Skada blott, att vid denna tiden hvarje år
nedsköljer regnet jrämjölet från träden och väx-
terna och det i luften sväfvande dammet; ska-
da att detta också är gult och fint; ja, just
som svafvelblomma.
Och skada att lukten ifråga alltid käns, när
gnistor springa öfver vid en elektricitetsapparat
och likaledes ofta vid åska, som ju är elektri-
citetsurladdning i luften. Det luktande ämnet,
det är bara vanlig syrgas, ehuru till egenska-
perna förändredt, kalias ozon och är kändt se-
dan länge; är för resten särdeles lämpligt att
förstöra smittämnen af alla slag.
Det går således inte ändå, som en viss tala-
re, lika godt hvilken, en gång påstod, att den
onde blir klokare med åren, ty när den häpne
teckentydaren i Björneborg nedskref sina iakt-
tagelser, var naturen som bäst i färd med att
rensa lifselixiret, luften, från damm och miasmor,
med regn och åska, på det menniskan sedan
måtte kunna draga ett djupt andetag och säga:
hvilken skön och klar luft i dag, oh! det ström-
mar ny kraft och lefnadslust i mina ådror!
Uttydning på charaden i n:o 462:
Svandun.