Hvarj ehanda Nyheter. Infall. En studerande, som aflagt sin embetsexamen och dervid erhållit långt ifrån de bästa betyg, fick då han aflägsnade sig från universitetsbyggnaden i sällskap en professor, som under vägen förebrådde honom för hans brist på flit, och tillade att examens dåliga utgång var hans egen skuld. Slutligen frågade professorn: Hvilken väg ämnar ni nu gå? — Jag går ned åt den här gatan och professorn går förmodligen rakt fram — blef det trankila svaret. Svafvelregnet i Björneborg. Finska tidningar, och efter dem de svenska, ha berättat om ett eget siags regn, som den 22 juni fallit i Björneborg i Finland. En insändare skrifver om samma ämne följande: ooNog är ondskan stor i verlden, och nog straffar Gud syndare, men mild är himlen, som endast sänder första varningsgraden och gifver tid till bättring. Sodom och Gomorrha förstördes af ett vulkaniskt utbrott, hvilket på bibelns bildliga språk heter: genom eld och svafvel; men Björneborg blef icke förstördt, ty elden utsläcktes af vattenströmmarne, och svaflet låg endast som ett fint gult pulver på vattenpölarne, på sin höjd spreds en liten dunst deraf, liksom af den ondes svans, som också skall lukta något af svafvel. Ja, hvilken naturens förbannelse hafva vi icke råkat ut för; denna jemmerdalen börjar ju rentaf att blifva ett riktigt helvete, ty hvem vet, hvad som kan komma efter detta svafvelregn och svafvelos! Skada blott, att vid denna tiden hvarje år nedsköljer regnet jrämjölet från träden och växterna och det i luften sväfvande dammet; skada att detta också är gult och fint; ja, just som svafvelblomma. Och skada att lukten ifråga alltid käns, när gnistor springa öfver vid en elektricitetsapparat och likaledes ofta vid åska, som ju är elektricitetsurladdning i luften. Det luktande ämnet, det är bara vanlig syrgas, ehuru till egenskaperna förändredt, kalias ozon och är kändt sedan länge; är för resten särdeles lämpligt att förstöra smittämnen af alla slag. Det går således inte ändå, som en viss talare, lika godt hvilken, en gång påstod, att den onde blir klokare med åren, ty när den häpne teckentydaren i Björneborg nedskref sina iakttagelser, var naturen som bäst i färd med att rensa lifselixiret, luften, från damm och miasmor, med regn och åska, på det menniskan sedan måtte kunna draga ett djupt andetag och säga: hvilken skön och klar luft i dag, oh! det strömmar ny kraft och lefnadslust i mina ådror! Uttydning på charaden i n:o 462: Svandun.