Bref från Norrland.
Umeå och Wännäs den I juli.
Under det att de preussiska och italienske
härskarorna på kontinenten söka att gifva Eu
ropa ett i deras ögon formenligare och med
tidens fordringar mera öfverensstämmande skick
har den starka värmen under jnni månad uppe
i våra fjelltrakter alldeles förändrat några sock-
nars, serdeles Wännäs, utseende. Våra glaci-
erer uppe i fjelltrakterna, den eviga snöns drot-
tar, hafva ej kunna motstå den närgångne solgu-
dens brännande strålar. Till stor del förintade
genom en veckas 30 å 40 graders värme äro de i
upplöst form nu som bäst stadda på vandring till
bottenhafvet. Deras färd är emellanåt mera våld-
sam, deras rörelser raskare och snabbare än preus-
sarnes armåer, oaktadt deras erkända raskhetinu
pågående krig, kunna åstadkomma. Besegrade och
tillintetgjorda ligga de lofvande sädesfälten inom
Wännäs och närgränsande socknar. Under det
att jernvägar och telegrafförbindelser blifvit upp-
rifna i Das grosse Vaterland, har floden här sön-
derskurit landsvägarne och på sina ställen gjort
dem ofarbara. Endast inom vår socken uppskat-
tas skadan, som öfversvämningen åstadkommit, till
flere tusen rdr. I motsats till Nilen, som efter-
lemnar gödningsämne å de trakter den öfversväm-
mar, har denna öfversvämning sugit all must ur
jorden. För en likgiltig åskådare, som ej känner
den förstörelse öfversvämningen medfört, visar sig
en egendomligt vacker utsigt ifrån Wännäs kyrka.
Umeåelfven liknar derifrån snarare ett haf än en
flod. Flera hundrade lador, likasom på måfå kring-
strödda på detta stora vatten, väcka besynnerliga
tankar hos en förbiresande fremling. Åkrarna äro,
der vattnet börjat sjunka undan, alldeles hvitna-
de. Största delen af jorden på de här låga strän-
derna är äfven begagnad till åker, emedan der
finnes den kbördigast: jordmånen. Efter tre års
felslagen skörd måste det kännas bittert för landt-
brukaren att äfven fjerde året få sin gröda för-
störd och på ett sådant sätt. Endast trenne gån-
ger förr vet man att omtala dylika öfversvämnin-
gar, neml. åren 1796, 1809 ch sist år 1363, då flo-
den var 15 tum högre än i år. Längre upp efter
Umeåelfven, der stränderna i likhet med vid öfri-
ga större Norrlands floder äro branta och höga,
är årsvexten lofvande. Serdeles vacker tyckes hö-
afkastningen blifva. För den, som är van vid Sö-
dra Sveriges magra betesmarker, är det en allde-
les ny syn att se de utmärkta beten, som finnas i
Norrlands skogstrakter. Ladugårdsskötseln skulle
kunna drifvas högt i Norrland, men nu få många
af dessa ypperliga betesmarker stå obegagnade af
brist på tillräcklig boskap. Hvad som san hinnas
med blir väl afmejadt, men arbetsstyrkan är allt-
för ringa. Detta år är boskapsbristen större än
annars. Foderbristen under förlidet år kräfde mån-
ga offer i ladugårdarne och penningbristen, en
följd ar flera års missväxt, tillåter ej jordbrukarne
att öka sina ladugårdar. Norrlänningen är till
sin natur tålmodig i det längsta. Sällan hör man
någon klagan. Hoppet om god skörd detta år, å
andra trakter, bidrager äfven till att göra deras
framtids utsigter ljusare. Måtte detta hopp gå i
follbordan!