att kriget skall utvidga våra besittningar och
skapa ett helt Nordtyskland i form af ett stort
Preussen, har icke allenast hållit sinuesstäm-
ningen uppe, utan rent af vändt den till för-
mån för Bismarck. De tyska småstaternas ömk-
lighet är också så stor att man icke kan hysa
något medlidaude för dem. Då t. ex. den
suveräne fursten af Lippe — Schnupdeck eller
någon annan skillingsturste, som herskar öfver
ett rike på 6 å 8 qvadratmils storlek, och för
öfrigt utrustadt med armåe, finasaser, anktorite-
ter och hofmän i öfverflöd, icke kan fördraga
något buller, så sätter han sig lugnt emot
hvarje jernvägsanläggning, som hotar hans gran-
sor, och man har derföre ofta måst låta banorna
göra flera mils krokvägar. - Ni känner väl til
de herrliga farstendömena Reuss? Men vet ni
också att den beprisade tyska euigheten här
åter visat sig i sin skönaste skepnad, eljest
kau jag meddela er, att medan den äldre
linien förklarat sig mot Preussen, har den
yngre förklarat sig för oss — och bäda fur-
starne hafva en och samma arme! Hur skall
den knuten kunna lösas? Och kan man väl
undra att mången tycker det vara på tiden att
göra slut på dylika ömkligheter?
I dag ankom följande depesch från konungen
till drottningen, daterad Horzitz vid Gitschin,
den 3 juli kl. 11 på aftonen: En fullständig
seger är i dag vunnen nära Königgrätz mellan
Elben och Bistritz efter 8 timmars strid. Fien-
dens förlust är stor. Vi ha ännu icke räknat
våra trofeer, men deras antal är betydligt och
mer än 20) kanoner äro tagna. Alla åtta
armekärerna ha varit i elden. Våra förluster
äro stora och smärtsamma. Vi äro allesam-
amans oskadade. Tacka Gud för bans nåd!
Wilhelm.
Bismarck har ända till det yttersta måst
kämpa mot konungens vankelmod och enke-
drottningens fiendskap. Ännu i förra veckan
måste han drifva saken till det yttersta genom
att tillika med krigsministern v. Roon begära
afsked, och följden deraf skall ha varit att ko-
nungen bröt med enkedrottningens parti och
blef afskickad till armen, der han icke stod
under hennes inflytande. Gamle Wrangel är
allas narr. Han ville naturligtvis med säll
Böhmen såsom öfverbefälhafvare, och det säges
att konungen lyckats nälla honom qvar endast
genom att göra honom begripligt att Berlin
behöfde en duglig försvarare om Benedek skulle
komma. Då gick han in på att stadna der
han var, och ända tills för några dagar sedan
har han ifrigt hållit på att uppkasta skansar
kring staden. Och det nöjet kan man ju unna
honom!
Om ställningen i Bachsen heter det i ett
bref från Dresden den 3 juli: Det vackra Dresden
ser ut som Jerusalems jemmerliga förstöring.
Alla sachsiska vapen äro försvunna och i de-
ras ställe ser man bara preussiska fanor. Alla
menniskor gå omkring med sorgsna ansigten
och i ovisshet om hvad framtiden ännu kan
medföra. Bhuru preussarne naturligtvis icke
äro omtyekte här, måste dock alla medgifva,
att deras arme är tapper och väl organiserad
och att de genom sina utmärkta skjutvapen
och snabba manövrer vunnit den ena segern
efter den andra. Enligt sednaste underrättelser
.stå de endast 8 mil från Prag, och man grun-:
dar derpå förhoppuingar om en fred, som skulle
åvägabringas genom förslag från Preussens sida.
Gud gifve det vore så väl, ty det olyckliga
folket går alldeles under genom detta förskräck-
liga krig. I Berlin ser deticke en smula bättre
ut; men folket hålles vid godt mod genom
underrättelserna om de stora segrarne. Här
går ett rykte att Dresden i dessa dagar skall
förklaras i belägringstillstånd.
) Läsaren torde lägga märke til att dessa 20
;kanoner i de sednare uppgifterna vuxit till 116!
—LLLLL