flera sådana sparbanksböcker 1 hans ego. Ma
man skänka sin beuudran åt sådana drag af
rättskaffens ädelhet hos en person, hvilken både
behöfde och såsom sin med all rätt välfångna
egendom kunde betrakta dylika bötesmedel,
helst han, enkel i seder, var hushällsaktig ända
till ytterlighet för sin egen person, hvarföre :f-
ven förtalet ville se uttryck af snikenhet uti de
täta och obevekliga angifvelserna och laga åta-
len. Denna känsla för det rättvisa var ett så
egendomligt dri:g hos U., att den stundom
förde honom öfver alla vanliga gränser och gaf
hans uppförande utseende af trilskhet, ehuru
det endast var uttrycket af den mest obeming-
da och hänsynslösa rättskänsla, såsom flere till-
dragelser lagt i dagen.
Undberg skulle gifta sig. Ett par dagar före
den utsatta bröllopsdagen kom på sqvallerväg
till U:s kännedom ett yttrande af en utaf ho-
nom ofta efterhållen tjufskytt, att denne jemte
en kamrat tänkte göra sig en rolig jagt vid
detta tillfälle. U. sade intet, men af förhållan-
dena uttänkte han, aha, det måtte ska bli på
Tocknön det! — Dagen före bröllopet åtföljde
han sin husbonde till en Jägarförbundets pris-
skjutning och på hemvägen sent på aftonen
bad han att få gå utaf, der vägen ledde vill
den anade jagtplatsen, förklarande avt han tänkte
sig till Tocknön och ämnade ligga der öfver
natten. Hvad skall du der och göra, det är
ju din bröllopsdag i morgon och dertill sön-
dag?, — Jo, så och så förhåller det sig och
jag beger mig dit. — Låt vara det der, din
bröllopsdag skall du vara hemma, det var väl
bara prat. — Jag kommer hem tids nog, god
natt, löjtnant! — Sagdt och gjordt, han begaf
sig af, öfverraskade och afväpnade ganska rik-
tigt tjufskyttarne och kom den två mil långa
vägen hem till bröllopsgården i lagom tid till
den utsatta vigseln. -
Vid 23 års ålder kom han till As och var
då, genom en helt och hållet försummad un-
dervisning, knappast i stånd att läsa hjelpligt
innantill i bok. Om skrifning hade han ingen
aning, såsom den der från pojkåren, föraktande
hvarje annan sysselsättning, dagligen drifvit om-
kring i skogen jemte fadren, som äfven var
skogvaktare, i Östergötland. Af sin husbonde
på Äs, som värderade U:s goda egenskaper,
lärde han sig både läsa, skrifva, räkna och rita,
samt landtmäteri, så att han på egen hand
uppgjorde korrekta kartor öfver flera skogstrak-
ter, som förut varit ouppmätta. Under sina
jagter medförde han i skjutväskan ekollon, lärk-
trädsfrön och andra frön af ädlare trädarter och
nedlade dem i jorden, der han ansåg platsen
vara lämplig. Hans största grämelse när han
kände döden nalkas var deröfver, att han skulle
öfverge sina kära skogsplanteringar, angående
hvilka han fruktade att de skulle vanvårdas af
en efterträdare. Mot sin husbonde på As, som
personligen på vinteraftnarne meddelat honom
de teoretiska kunskaper han egde och alltid
behandlade honom mera som en vän än som
en tjenare, trots hans ofta konstiga lynne, hy-
ste han en trogen och tacksam erkänsla; och
denne var den enda auktoritet som gällde inför
honom.
Ins. har här tagit vara på några enstaka drag
af denne ovanlige mans skaplynne, framställan-
de honom såsom en verklig typ för den äkta
manliga och hänsynslösa pligtkänsla, hvilken
någon gång gör sig gällande såsom en ren
naturdrift hos den obildade mannen, som ej
genom tidig uppfostran eller filosofiska betrak-
telser arbetat sig till en högre uppfattning af
menniskans skyldigheter. — Afven såsom jä-
gare öfverträftades U. af få. Ehuru ovanligt
säker skytt, var han sällan skottsnål på annat
än rofdjur. Genom sitt ständiga och outtrött-
liga skogslif hade han gjort sig hemmastadd
med såväl djurens instinkter, som topografiska
och andra naturförhållanden, hvilket gjorde att
hans ständigt vakna och skarpsinniga iakttagel-
seförmåga ställde honom för den mindre erfar-
ne i jemnbredd med dessa Amerikas indianer
och skogslöpare, hvilka Cooper och Irwing teck-
nat för oss. Under hans ständiga skogslif är
det således tydligt atv skogens invånare af alla
tillgängliga slag måste lemna honom en väldig
tribut; och räfven efterhölls af honom och hans
kamrat så, att de otta måste söka detta vild-
slag i andra socknar. Dessa båda jägares räf-
hundar ha ock under sista årtiondet varit vida
beryktade inom länet, — vi kunna nästan säga
inom landet; och U. kunde hufvudsakligen ge-
nom skinnprodukter och skottpengar samman-
spara omkring 3000 rdr till sin död.
Hans öfver härdigheten drifna envishet under
sina jagter utvecklade under de två senare åren
hos den af naturen ej starkt byggda kroppen
ett förstörande anlag, som slutligen under lung-
sotens sorgliga mask för hans vänner blottade,
att hans kraft för alltid var bruten och hans
snara bortgång att motse. Vi skulle önska, att
mönstret af denne nu ofullständigt tecknade
man stode talande och lifligt för hvarje yrkes-
mans ögon, till största skydd och säkerhet för
vår fosterländska skogs- och jagthushållning —
och uttala dermed ett vänfast frid åt hans
minne!