HN TTIÅNDN
Da egyptiska pyramiderna.
(E ligt nyaste forskningar).
Det märkvärdiga folk, som i forutiden bebodd:
Nildalen, utmärkte sig framför deu gamla histo
riens andra nationer genom sin förkarlek för
jättelika byggnadsföretag. Det genomgripand:
juflytande, som egyptiernas åsigter om tillvaro:
efter döden utöfvade på Nildalens innebyggare-
lif, måste verka aut denna byggnadslust inger-
städes framträdde så skarpt som i grafmonumen
terna. Ty då egyptiern trodde på sjalavandriw
gen, då han antog att sjalen, efter att ha blit
vit dömd i uuderjorden, under en tidrymd at
3000 år vandrade från det ena djuret till de;
andra för att vända tillbaka till sin ursprung-
liga kropp, måste han sörja för, att lekamr:
förblef orörd af tiden, lämplig att åter mottag:
själen då den långa vandringen var slutad De
var derför icke nog att liken balsamerades fö
att undgå förruttnelsen: storartade anläggningar,
grafvar, uthnggua i klipporna, sökte att värn:
om de döda och trygga dem mot all utifrå.
kommande rubbning. Vid gränsen af ökuen.
der egyptierna sågo solen gå ned och der såle-
des dödens rike för dem vidtog, skulle de hvila
på en öde och ensam klippa i grafkamrar, son
voro uthuegna i sten och murade der gruuder
var lösare, medan hicroglyf-inskrifter angåfvo de
dödes ställning och förmögenhet, och brokiga mål-
ningar framstallde scener ur deras hf.
De egyptiska konungarne jordades på samm:
ställe som and a dödlge, men till och med efter
lifvets slut skulle deras gratvar vittna om deras
makt och höga stalluing. aEgypterna, säger
en gammal grek, skatta endast den timliga till-
varon riuga, men de sätta stort värde på att
deras namn skall lefva efter döden i hedrad:
miune. De lefvandes bus kalla de hyddor, för
att antyda, att vi endast uppehålla oss en kor
tid i dem, men de dödas grafvar kalla de eviga
boningar, emedan de döde tillbripga en oändlig
tid uti dem. Derför använda de blott ringa
omsorg på husen, men austränga sig desto ifri-
gare för att pryda grafvarue, Vid städerna
Gizeh och Daschur resa sig änvu de egyptiska
kouungagrafvarne, de såkallade pyramiderua, fyr-
sidiga byggnader, hvilkas sidor bilda trekanter
och som löpa tillhopa i en spets. Inalles finnes
öfver trettio sådana minnesmärken, grafstallen
för lika många konungar. Af många återstår
för närvarande endast grundytan, hvilket isyn-
nerhet gäller dem som äro byggda af tegelsten;
men till och med af de största och fastaste,
hvilka äro uppförda af gran tblock eller etiopisk
sten, äro topparne eller sidornas beklädnad sön-
smulade eller atbrutue, emedan araberue unde
tidernas lopp begagnat dessa minnesmärken till
stenbrott.
De största och skönaste af pyramiderna äro