HN TTIÅNDN Da egyptiska pyramiderna. (E ligt nyaste forskningar). Det märkvärdiga folk, som i forutiden bebodd: Nildalen, utmärkte sig framför deu gamla histo riens andra nationer genom sin förkarlek för jättelika byggnadsföretag. Det genomgripand: juflytande, som egyptiernas åsigter om tillvaro: efter döden utöfvade på Nildalens innebyggarelif, måste verka aut denna byggnadslust ingerstädes framträdde så skarpt som i grafmonumen terna. Ty då egyptiern trodde på sjalavandriw gen, då han antog att sjalen, efter att ha blit vit dömd i uuderjorden, under en tidrymd at 3000 år vandrade från det ena djuret till de; andra för att vända tillbaka till sin ursprungliga kropp, måste han sörja för, att lekamr: förblef orörd af tiden, lämplig att åter mottag: själen då den långa vandringen var slutad De var derför icke nog att liken balsamerades fö att undgå förruttnelsen: storartade anläggningar, grafvar, uthnggua i klipporna, sökte att värn: om de döda och trygga dem mot all utifrå. kommande rubbning. Vid gränsen af ökuen. der egyptierna sågo solen gå ned och der således dödens rike för dem vidtog, skulle de hvila på en öde och ensam klippa i grafkamrar, son voro uthuegna i sten och murade der gruuder var lösare, medan hicroglyf-inskrifter angåfvo de dödes ställning och förmögenhet, och brokiga målningar framstallde scener ur deras hf. De egyptiska konungarne jordades på samm: ställe som and a dödlge, men till och med efter lifvets slut skulle deras gratvar vittna om deras makt och höga stalluing. aEgypterna, säger en gammal grek, skatta endast den timliga tillvaron riuga, men de sätta stort värde på att deras namn skall lefva efter döden i hedrad: miune. De lefvandes bus kalla de hyddor, för att antyda, att vi endast uppehålla oss en kor tid i dem, men de dödas grafvar kalla de eviga boningar, emedan de döde tillbripga en oändlig tid uti dem. Derför använda de blott ringa omsorg på husen, men austränga sig desto ifrigare för att pryda grafvarue, Vid städerna Gizeh och Daschur resa sig änvu de egyptiska kouungagrafvarne, de såkallade pyramiderua, fyrsidiga byggnader, hvilkas sidor bilda trekanter och som löpa tillhopa i en spets. Inalles finnes öfver trettio sådana minnesmärken, grafstallen för lika många konungar. Af många återstår för närvarande endast grundytan, hvilket isynnerhet gäller dem som äro byggda af tegelsten; men till och med af de största och fastaste, hvilka äro uppförda af gran tblock eller etiopisk sten, äro topparne eller sidornas beklädnad sönsmulade eller atbrutue, emedan araberue unde tidernas lopp begagnat dessa minnesmärken till stenbrott. De största och skönaste af pyramiderna äro