MIM RE VIRA U OMAR UR SEE) SRA OM PERM PE AT
söpivgsslätten sågos de herligaste räg- oc!
.vetefält, äfvensom slagua vallar och kövälmau
Örsta gången visade sig här.
Piatsen tör Norrköpings station är en bland
de rymligaste man kan önska se.
Iavid den vackra promenad, som på Öms
sidor om landsvagen och midtför Carl Johan:
:org är anlagd, står det vackra stationshuset.
S arts gdt det närmaste huset derintill ar stadens
hoted. Våntsalane äro, liksom det omgtvaner
stationsområdet, rymliga och tilltagna i sto
skala. Det år på vägeus fortsättuing till la
nets folkrikaste och mest producerande trakte
nan vid anläggningen häraf tänkt.
Iusan vi sluta deuna kortfattade redogörels-
om den vackra, betydelsefulla festen, kuuna v:
-j underlåta att ge uttryck åt ett, som vi tro,
euhälligt uttalavde af deltagarne deri, att de
var utmärkt lyckad oca länder Norrköpings star
och dess festkomiterade till stor heder för de
lyckade anordvingarne.
Jernvägstrafikstyrelsen hade artigheten att lem-
na fribiljetter till de tidningar i hufvudstader.
som önskade säuda referenter till inviguings
festen.
Af do skålar som föreslogos vid middagen oc!
hvarom telegrammet upplyser, hinna vi ej med
dela mer än den sista, den som hr Swartz upp
manade middagsgästerna att tömma för fort-
sättningen af den Östra stambanan. Den va
af ett allmännare intresse, vann mycket bifal:
och lydde, med uteslutande af iugressen, så-
lunda:
Hvilken östgötes sinne lifvas icke af den ljufv:
förhoppningen, att den östra stambanan snart mått
bifva utsträckt öfver Linköping och Mjölby oc:
fullbordad till Nässjö. Och detta såväl för foster
landets som för provinsens bästa. Under jernvägs
strider förmenar man ofta, att Ö:vertygelsen ho
den enskiide om bästa läget för en jernväg ytter:
bvilar på egennyttans grund, på ett ty der bo
jag. Här behofver icke sådan grund förmenas.
bär bebölrves endast att fremlingen kommer hit oci
ser, och han skall då blifva öfvertygad att för sta
tens bästa derna provins, en perla band landet:
provinser, förtjenar den utveckning i mångfaldig:
hänseenden, som en jeruväg ensamt förmår åstad
komma, och tt den östra stambanan, genomskärand:.
provinsen, icke inskränker sina välgörande verknin
gar blott till provinsen, utan sprider den till stor.
delar af vårt land.
Endast genom att bryta sig genom salet, kar
man njuta af fruktens saft. Såätven med den öst:r
stambanan. Östergötlands skrofliga skal, Kolmåi-
den, väl g nombrutet, hvilhen herrlig uts gi öppna:
sig icke för våra ögon! Vi hafva sett det 1 dag
Ifrån en öde, folkfattig och mager trakt, mötas v:
på en gång af otvetydiga tecken till idogh-t, före-
tagsamhet, folkrikhet och gynnsamma naturförhål-
landen. Nästan på en gång märka vi masugner
vid Sten och böra hammarslagen vid Hult och d.
surrande sji:dlarne vid Thorshag samt ljud frå
qvarnar och sågar i trakten, allt drifvet af fors
sautde vatten, och på samma gångse vi Wikbolandet:
bördiga slätter med måvgfaldiga trefliga boningw
begränsade af Biåviken, viken från hafvet, hvarp:
sunga väldiga fartyg, förande alster till och frå:
landets olika delar, till och från jordens åtskilligt
länder. Jordbruk, bergsbiuk, indust:i, handel vci
sjöfart se vi har i trofast förening. Måste icke v:
äsynen häraf den förundrade främlingen tillstå, at:
om sådana grundelementer för ett Jands förkotrat
finnas på flera häll inom den för honom okänd
provinsen, då är deuna provins en af de vigtigast
tör landet. Må han fortsätta färden och han kom-
ner hit, till hamnen vid hafvet, till den för det inr:
af det mellersta Sverge närmaste humn vid Öster
sjön; han kommer hit till industriens stad, der ar
betsamhet och företagsamhet ytterligare skola ökar
i den mån, som jernväg finnes härifrån både å
norr och söder, der den strömmande naturkrafter
ännu icke på lå gt när är tillfullo begagnad. P.
den föreslagna stambanan uppnår han svart Fi
skeby och ser der åter på en gång lör jorIbru-
ket bördiga slätter, brusande fall och ångfarty
på sjön Glan, medförande bergsb:ukets och sko-
gens alster från Finspong och andra bruk och
från trakter som närma sig till gränsen af Nerike.
Kort derefter uppnår han åter Motala ström ock
hör de forssande fallen vid Kimstad, Skärblack:
och Ljusforss, och inom: några minuter ser han
Roxen, omgifven till större delen at fruktbara strän-
der, och öfvergår den af seglare och ångare plöj-
da Göta kanal, som genomskär väl odlade och be-
folkade delar af provinsen i öster och vester. Han
framilar venom sig alltmera vidgande bördiga
slätter. Ehuru han väl icke förmår se röken från
det storartade Åtvidabergs kopparverk, skulle han
dock, om han reste fram på den vanliga vägen,
innan jernvägen vore färdig, med förundran fin-
na den mängd forlass, som davligen ä:o på väg
tram och äter mellan Åtvidaberg och Norrkö-
ping, och ännu mera skulle han förundra sig öf-
ver den stora trafik i allmänhet, som mellan Lin-
köping och Norrköping året igenom eger rum och
som kanske på högst få ställen inom Sverzge har
sitt motstycke. Närmande sig Linköping vidgas
alltmera den fruktbara slätten med de tairika bo-
ningarne, och nu kan han på afstånd märka S:ång-
åns vattenfall vid Tanneforss och sedan det vid
Linköping. Han sev pu gräfningen tll hamnen
der och till den kanal, som skall förena Roxen med
Kindasjöarne, på hvilka ångbåt redan går och som
sträcka sig långt ned genom denna del af provin-
sen, närmande sig Smålands gräns. Nu är han i
Linköping, residens- och stifts-staden, provinsens
medelpunkt, som af mångfaldiga orsaker alltid be-
sökes af en mängd af länets innevånare, och der
handeln är af stor betyd Ise för den kringliggan-
de, mycket befolkade orten. Lemnande Linköping,
finner fremlingen den verkliga Östgöta-slätten Ö -
pen för sig, en syn att slädjas åt för den, som er-
känner jordbruket vara landets modernäring. Hvar-
est, utom i Skåne, fiunes i vårt land en slätt, så
stor, så bördig, så befolkad? Och dock bar denna
talrika befolkning så länge måst känna sig häm-
mad i bemödandet att draga rätt fördel at sin
jords rikedom genom brist på iernväg, ledande un