MIM RE VIRA U OMAR UR SEE) SRA OM PERM PE AT söpivgsslätten sågos de herligaste rägoc! .vetefält, äfvensom slagua vallar och kövälmau Örsta gången visade sig här. Piatsen tör Norrköpings station är en bland de rymligaste man kan önska se. Iavid den vackra promenad, som på Öms sidor om landsvagen och midtför Carl Johan: :org är anlagd, står det vackra stationshuset. S arts gdt det närmaste huset derintill ar stadens hoted. Våntsalane äro, liksom det omgtvaner stationsområdet, rymliga och tilltagna i sto skala. Det år på vägeus fortsättuing till la nets folkrikaste och mest producerande trakte nan vid anläggningen häraf tänkt. Iusan vi sluta deuna kortfattade redogörelsom den vackra, betydelsefulla festen, kuuna v: -j underlåta att ge uttryck åt ett, som vi tro, euhälligt uttalavde af deltagarne deri, att de var utmärkt lyckad oca länder Norrköpings star och dess festkomiterade till stor heder för de lyckade anordvingarne. Jernvägstrafikstyrelsen hade artigheten att lemna fribiljetter till de tidningar i hufvudstader. som önskade säuda referenter till inviguings festen. Af do skålar som föreslogos vid middagen oc! hvarom telegrammet upplyser, hinna vi ej med dela mer än den sista, den som hr Swartz upp manade middagsgästerna att tömma för fortsättningen af den Östra stambanan. Den va af ett allmännare intresse, vann mycket bifal: och lydde, med uteslutande af iugressen, sålunda: Hvilken östgötes sinne lifvas icke af den ljufv: förhoppningen, att den östra stambanan snart mått bifva utsträckt öfver Linköping och Mjölby oc: fullbordad till Nässjö. Och detta såväl för foster landets som för provinsens bästa. Under jernvägs strider förmenar man ofta, att Ö:vertygelsen ho den enskiide om bästa läget för en jernväg ytter: bvilar på egennyttans grund, på ett ty der bo jag. Här behofver icke sådan grund förmenas. bär bebölrves endast att fremlingen kommer hit oci ser, och han skall då blifva öfvertygad att för sta tens bästa derna provins, en perla band landet: provinser, förtjenar den utveckning i mångfaldig: hänseenden, som en jeruväg ensamt förmår åstad komma, och tt den östra stambanan, genomskärand:. provinsen, icke inskränker sina välgörande verknin gar blott till provinsen, utan sprider den till stor. delar af vårt land. Endast genom att bryta sig genom salet, kar man njuta af fruktens saft. Såätven med den öst:r stambanan. Östergötlands skrofliga skal, Kolmåiden, väl g nombrutet, hvilhen herrlig uts gi öppna: sig icke för våra ögon! Vi hafva sett det 1 dag Ifrån en öde, folkfattig och mager trakt, mötas v: på en gång af otvetydiga tecken till idogh-t, företagsamhet, folkrikhet och gynnsamma naturförhållanden. Nästan på en gång märka vi masugner vid Sten och böra hammarslagen vid Hult och d. surrande sji:dlarne vid Thorshag samt ljud frå qvarnar och sågar i trakten, allt drifvet af fors sautde vatten, och på samma gångse vi Wikbolandet: bördiga slätter med måvgfaldiga trefliga boningw begränsade af Biåviken, viken från hafvet, hvarp: sunga väldiga fartyg, förande alster till och frå: landets olika delar, till och från jordens åtskilligt länder. Jordbruk, bergsbiuk, indust:i, handel vci sjöfart se vi har i trofast förening. Måste icke v: äsynen häraf den förundrade främlingen tillstå, at: om sådana grundelementer för ett Jands förkotrat finnas på flera häll inom den för honom okänd provinsen, då är deuna provins en af de vigtigast tör landet. Må han fortsätta färden och han komner hit, till hamnen vid hafvet, till den för det inr: af det mellersta Sverge närmaste humn vid Öster sjön; han kommer hit till industriens stad, der ar betsamhet och företagsamhet ytterligare skola ökar i den mån, som jernväg finnes härifrån både å norr och söder, der den strömmande naturkrafter ännu icke på lå gt när är tillfullo begagnad. P. den föreslagna stambanan uppnår han svart Fi skeby och ser der åter på en gång lör jorIbruket bördiga slätter, brusande fall och ångfarty på sjön Glan, medförande bergsb:ukets och skogens alster från Finspong och andra bruk och från trakter som närma sig till gränsen af Nerike. Kort derefter uppnår han åter Motala ström ock hör de forssande fallen vid Kimstad, Skärblack: och Ljusforss, och inom: några minuter ser han Roxen, omgifven till större delen at fruktbara stränder, och öfvergår den af seglare och ångare plöjda Göta kanal, som genomskär väl odlade och befolkade delar af provinsen i öster och vester. Han framilar venom sig alltmera vidgande bördiga slätter. Ehuru han väl icke förmår se röken från det storartade Åtvidabergs kopparverk, skulle han dock, om han reste fram på den vanliga vägen, innan jernvägen vore färdig, med förundran finna den mängd forlass, som davligen ä:o på väg tram och äter mellan Åtvidaberg och Norrköping, och ännu mera skulle han förundra sig öfver den stora trafik i allmänhet, som mellan Linköping och Norrköping året igenom eger rum och som kanske på högst få ställen inom Sverzge har sitt motstycke. Närmande sig Linköping vidgas alltmera den fruktbara slätten med de tairika boningarne, och nu kan han på afstånd märka S:ångåns vattenfall vid Tanneforss och sedan det vid Linköping. Han sev pu gräfningen tll hamnen der och till den kanal, som skall förena Roxen med Kindasjöarne, på hvilka ångbåt redan går och som sträcka sig långt ned genom denna del af provinsen, närmande sig Smålands gräns. Nu är han i Linköping, residensoch stifts-staden, provinsens medelpunkt, som af mångfaldiga orsaker alltid besökes af en mängd af länets innevånare, och der handeln är af stor betyd Ise för den kringliggande, mycket befolkade orten. Lemnande Linköping, finner fremlingen den verkliga Östgöta-slätten Ö pen för sig, en syn att slädjas åt för den, som erkänner jordbruket vara landets modernäring. Hvarest, utom i Skåne, fiunes i vårt land en slätt, så stor, så bördig, så befolkad? Och dock bar denna talrika befolkning så länge måst känna sig hämmad i bemödandet att draga rätt fördel at sin jords rikedom genom brist på iernväg, ledande un