hvarefter mau intog sina platser i vagnarna och
tåget satte sig i gåug. Nerikes husarers mu-
sikkår, som kommit med täg från Orebro, had:
tagit plats i en öppen vagn och bläste upp vio
afgången från Katrineholm, likasom vid aukom-
sten till de öfriga stationerna. -Oaktadt det
högst ogynnsamma vädret var det mycket folk
vid Katrineholm för att åse festtåget. Vid sta-
tionerua Stråugsjö, Simonsturp och Åby likaså,
öfverallt högtidsklädda och hurrande. På som-
liga ställen mellan stationerna såg man äfven
äsk.dare; att de icke voro flera berodde utav
tvifvel på att jeruvägen går snart sagdt genom
obebyggda trakter. Men ifrån Aby station oc!
fram ull Norrköping såg man jernvägens in-
hägnader garnerade med högtidsklädda äskädare,
allt tätare ju närmare tåget kom staden. Via
Norrköping var en oöfverskådlig menniskomassa
ute för att välkomna tåget. Icke nog med att
den mycket rymliga platsen framför och om-
kring stationen var till trangsel fylld, äfven på
de närgränsande husens tak bade folk klättrat
upp, och ett par pojkar hade af sin nyfiken-
het till och med drifvits att intaga en, som
det tycktes, mycket vådlig ställning på en smal
skorsten.
Till gårdagens korta redogörelse och ofvan-
ståeude telegram om högtidligheterna omedel-
bart efter tågets aukomst a 3, har ref. eudast
det tillägg att göra, att musiken som qvarblet
i sin vagn, efter laudshöfding Ugglas tal, som
slutade med ett utbringadt lefve för konungen,
besvaradt af niofaldiga hurrarop, uppstämde.
fanfarer oeh derefter folksången, hvari hela
folksamlingen instämde. Derefter skiljdes de i
festtåget deltagande ledamöterna för att efter
en timma till större delen åter mötas i stads-
husets festvåning för intagande af gemensam
middag.
Stadshusets stora salong hade till festen äf-
ven ikladt sig nya, ökade prydnader af blom-
mor och löf. Midt på låvgsidans vägg var
aubringad en sköld med riks apnet och Carl
XV:s namn, straxt nedanför den såg man 3
andra sköldar med Östergötlands, Söderman-
lands och Norrköpings vapen. Til venster
derom läste man: Katrinecholm-—Norrköping
och till höger: Ostra stambauan. Nedantör
stod 1866 den 2 Julin. Äfven den mindre
salongen var upptagen för middagsgästerna,
då den större ej kunde rymma dem alla, och
i ett rum gränsande till stora salongen, hade
musiken sin plats, hvarifrån den, anförd af
dess skicklige direktör, hr Hultqvist, på ett
utmärkt sätt utförde många musikstycken uuder
middagens lopp.
Hade vi svörre utrymme skulle vi till våra
läsarinnors förnöjelse meddela en detaljerad be-
skrifning på den middag, som Norrköpiugs stad
gaf sina gäster; uu nödgas vi inskräuka oss till
det korta omdömet, att den var ytterst fin och
bestod af 12 rätter mat, utom smörgåsbord,
serverade efter en matsedel skirifven på sven-
ska språket (hvilket vi till berömmelse nämna,
förrissade att maten icke smakade någon mindr
bra för det!)
Att de rikliga rätterna åtföljdes af lika rik-
ligt med vin, faller af sig sjelft — och at
stämningen allt som middagen led blef mer och
mer glad och liflig, behöfver väl ej nämnas.
Dess glädje förköjdes af talen, framsagda på ett
kraftigt och anslående sätt af samtliga talarne
och ätföljda af fanfarer.
Sedan middagen var slutad skyndade man
ut i fria luften, emedan vädret mot aftonen
blifvit vackert; musiken spelade i parken och
derefter på Carl Johans torg, framför statyn,
ända till klockan inemot 11. Stora skaror
lyssnade dertill. Norrköpings handelskår bhög-
tidlighöll dagen med att ha salubodarne stäng-
da och de flesta fabriksarbetare lära äfven fått
hålla fridag.
Versar, författade af C. F. Ridderstad, ut-
delades under färden från Norrköping till Ka-
trineholm.
Vi nämnde att Norrköpingsbanan går genom
nästan obebyggda trakter. - Straxt sedan den
vikit af från vestra stambanan vid Katrineholm
tränger den in i Kålmårdens vildmark, der den
enda omvexlingen snart sagdt bestär i afbrotten
mellan träsk och bergkullar. En och annan
insjö far man antingen öfver eller förbi, men
äfven de ha ett utseende af ödslighet liksom
en frisk vind aldrig kunnat få dess böljor att
svalla gladt eller bimlen i dess gröna vatten
fått återspegla sin klarhet. Atven höjderna
eller bergen sågo ut att ha i mångtusen år
stått bortglömda eller okända af menniskor.
Man såg högst få bostäder under första hälften
af vägen, sjelfva skogen ser ut att ha uppvu-
xit i vantrefnad och missvård och derföre kuu-
tit sig i växten och blifvit hvad man kallar
marskog.
Bortom Simonstorps station antager dock na-
turen en något blidare karakter, morasen och kär-
ren Öörsviuna, bergen äro bättre klädda och
ha ett mer städadt yttre, och mellan dem ut-
breda små tilistymmelser till dalar sina gröna
mattor, björken förmildrar det enformiga in-
trycket af barrskogens mörkgröna drägt och