Och så klar var min syn att jag tyaligen ur skiljde en stor vargflock, som narmade sig hit till Sverige. Tramför vargarne lopp ett stort och grannt djur och efter detta en hvit björn. Begge djuren syntes mig släthåriga, spaka och tama. Jag undrade öfver, huru snart de skulle komma hit; ty att de ämnade sig till Uppsala, det tyckte jag mig bestämdt veta. Då jag räknade vargarnes tal, fick jag dem till sextio. Just när jag skulle ropa och säga dig allt detta, vakuade jag, -— Hvad menar du, fru, frågade kungen, att sådant mände fö-ebåda? Hon genmälde: — Vargarne, som jag såg, betyda män, och det stora vildsvinet, som lopp framför dem, betecknar en konung, och är ban troligen deras förman. Den hvita björnen, som följde med, ir sinnebild af en utmärst kämpe eller konungason.; Jag tror också fullt och fast att någon förväm kung kommer och besöker eder. Vilddjuret var nemligen mycket större och starkare än jag hört sådana pläga vara. — Hvarifrån anser du, frågade Erik, att denne konung kommer; eller blir mitt rike utsatt för oågon fara genom honom? — Om jag icke gissar orätt, svarade droitniogen, far denne kung ingalunda med ofrid, den här gåvgen åtminstone; ty alla djureu voro fullkomligt spaka. Min mening är att det stora djuret forestaller kung Rolf, Götriks son, från Westergötland; derifrån lupo alia djuren. Ian vita björnen anser jag vara bans fosterbroder (ugjald. — Hvad kan kämpen Rolf vilja här hos oss? ade konungen. L