Och så klar var min syn att jag tyaligen ur
skiljde en stor vargflock, som narmade sig hit
till Sverige. Tramför vargarne lopp ett stort
och grannt djur och efter detta en hvit björn.
Begge djuren syntes mig släthåriga, spaka och
tama. Jag undrade öfver, huru snart de skulle
komma hit; ty att de ämnade sig till Uppsala,
det tyckte jag mig bestämdt veta. Då jag räk-
nade vargarnes tal, fick jag dem till sextio.
Just när jag skulle ropa och säga dig allt detta,
vakuade jag,
-— Hvad menar du, fru, frågade kungen, att
sådant mände fö-ebåda?
Hon genmälde:
— Vargarne, som jag såg, betyda män, och
det stora vildsvinet, som lopp framför dem, be-
tecknar en konung, och är ban troligen deras
förman. Den hvita björnen, som följde med,
ir sinnebild af en utmärst kämpe eller konun-
gason.; Jag tror också fullt och fast att någon
förväm kung kommer och besöker eder. Vild-
djuret var nemligen mycket större och starkare
än jag hört sådana pläga vara.
— Hvarifrån anser du, frågade Erik, att denne
konung kommer; eller blir mitt rike utsatt för
oågon fara genom honom?
— Om jag icke gissar orätt, svarade droit-
niogen, far denne kung ingalunda med ofrid,
den här gåvgen åtminstone; ty alla djureu voro
fullkomligt spaka. Min mening är att det stora
djuret forestaller kung Rolf, Götriks son, från
Westergötland; derifrån lupo alia djuren. Ian
vita björnen anser jag vara bans fosterbroder
(ugjald.
— Hvad kan kämpen Rolf vilja här hos oss?
ade konungen.
L