frivillige, som varit ingvarterade i staden, till-
körde, enligt hvad min vänlige vägvisare berät
tade, de förnämsta familjer i öfre Italiens störr:
städer, såsom Genua, Turin, Milano, Florew
m. fi. Blavd dem rådde den lifligaste banfö-
relse, och här liksom i Varese deltog man med
sådan lust och ifver i de vanligen så tråkga
och tröttsamma första exercisöfningarne, bvilka
dock äro så oundgängliga för soldatyrket, att
man kan vänta sig det basta resultatet af dessa
ungdomliga kämpars entusiasm. Det är eme-
lertid icke blott för dem som Garibaldi är e
slags halfgud; den vördnad, hvarmed en simpel
karl visade mig det hus, der hjeiten från Mar-
sala bott under sitt vistaude i Camo, bevisar
tillräckligt tydligt att folket väntar all framgöng
af denne nationalheros. Redan i den italiensk:
delen af Schweitz anmärkte jag med hvilker
andakt eller snarare hvilken innerlig hänförelse
folket gång efter anvan uttalade Garibaldis
namn. På frågan: Hvar är Garibaldi? svarade
diligenspostiljonen med en betydelsefull skak-
ning på sitt gråa hufvud, åtföljd af ett under-
ligt uttrycksfullt leende, liksom ville han säga:
Ja, hvem kan säga, hvar den mannen finns.
Han förstår mer än att äta bröd och på honom:
blir ni icke slug Afven konduktören syntes
vara af samma Ååsiet. Atminstone bekräftade
hans, till hälften med ett vidskepligt tecken-
språk gifna, svar, den mening jag redan fattat.
avt Garibaldis person redan börjar omklädas
med mythiska moln, som ställa honom på mils
långt afstånd från vanliga dödlige. Emellertid
hör jag nu att Garibaldi i nawt åter lemnat
Brescia, men ingen kan säga hvart han begif-
vit sig. I margan ekoll jag söka få reda på
Tons sea furste hun väl ändock
TREE
eleorafnyheter.