ÄTVe SE Lyr cuk OIL
till ;fean Vaubaron.
ormar al
(Forts. fr. föreg. AZ)
o kunde bli mera förtretad än portvakten,
då han hastigt väcktes ur sin Jjulva slummer.
Han drog på sig etw par byxor, öppnade luc-
kan åt satan och fås I vresig ton:
— Hvad vilja ni?
— Vi vilja tala med er matmor, signora
Antonia Verdi, svarade den galonerade man-
HE.
Det var mörkt ute på gatan att portvak-
fen icke kunde se hvarken galonerna eller uni-
10
rna.
— Kom igen i morgon, sade han helt but-
iert.
Och han ämnade stänga luckan.
— Vi skola icke komma igen i morgon
utan na på ägonblicket göra vårt inträde i bo-
tellet.
— Jaså, genmälde portvakten med ett hån-
kratt, då fi ni öppna porten sielfva.
Den person, som förde ordet, klappade hän-
derau. Två ar ryttarne, hvilka väntat bredvid
vagnen, redo m till luckan.
— Använd våld, eade mannen med galoner-
na, man gör motstånd.
— livad för slag! utropade portvakten hä-
pen. fvilka äro ni då?
— Vi öro skickade af regenten, fick han till
svar. Vill ni öppua, ja eller nej?