Bref från landsorten.
(Till Dagens Nyheter.)
Norra Kind i juni 1866.
Efter en regnig, kall och till följe deraf sen
vår har sommaren med sin fägring både inom växt-
och djurriket kommit oss vestgötar till del. Hvad
djurriket beträffar så är likväl fägringen ibland
husdjuren ej mycket att tala om. En sådan foder-
brist som förflutna vinter kan man ej i manna-
minne påminna sig. Jag kan ej nämna något slags
nödfoder, som här är oförsökt. Ibland missväxter
är väl foderbristen den hemskaste. Om menniskan
saknar föda så har hon såsom ett tänkande vä-
sende många utvägar att iörekomma nöd och elände.
Hon kan utvandra till en lyckligare lottad trakt,
ett rikare och af medlidande medmenniskor be-
bodt land, men de stackars djuren — de svältas
fram af sine resp. egare, de svälta men klaga ej,
om också ryggkotorna äro beredda att äta sig ut
genom den torra huden. Men nu, Gud vare lof,
är nöden och eländet äfven för dem ötverståndna.
En nästan tropisk värme under 14 dagars tid har
klädt jorden 1 ny grönska och väckt nya förhopp-
ningar hos såväl menniskor som djur. Ett välgö-
rande några dagars regn har fallit. Få vi glädja
oss åt några veckors ytterligare värme, så är god
höskörd temligen säker att påräkna. Åkrarne se
äfven vackra och lofvande ut, serdeles den redan
på 2 alnars stänglar böljande höstrågen.
Den starka värmen har gjort oss uppmärksamma
på att Thordönets Gud ännu lefver och regerar
och dertill ganska omildt, Den 29 maj hemsökte
ett starkt åskväder Kinds och Redvägs härader.
En gumma lärer blifvit på vägen till sitt hem ihjäl-
slagen i Lenghems socken. Samma dag har summa
olycka timat i Hössna socken, belägen 13 mil
från Ulricehamn. Halsduken, som qvinnan begag-
nade till hufvudtcetäckning, var alldeles sönuder-
rispad och skodonen voro äfven mycket ilia åt-
gångna. För öfrigt syntes intet tecken till yttre
vald eller skada å den döda kroppen. Måndagen
den 11 dennes slog åskan ner uti den vå andra
sidan Ulricehamn liggande Marbäcks kyrka under
der pågående husförhör. Jerpspiran på det med
kyrkan sammanbyggda tornet drog äskviggen till
sig. Den gick sedan ned genom tornet och in uti
den för tillfället befolkade kyrkan samt afskar i för-
bigående en i taket fästad ljuskrone-kedja. TLjus-
kronan föll med starkt brak i goifvet och höll på
att i sitt fall krossa den tjenstförrättande prest-
mannen. En gosse blef förlamad i ena sidan. Sju
å åtta af i kyrkan innevarande personer blefvo vid
samma tillfälle skadade, men lyckligtvis obetydligt.
Efter att ha passerat kyrkan splittrade åskviggen
Sacristi- muren och banade sig derifrån åter väg
ut i det fria. Både tornet och kyrkan äro illa åt-
gångna med sina remnade väggar. Beklagligt
emellertid, att kyrkorna här i trakten sakna åsk-