på tre dagar... sedan den stund då
ade din boning... har jag icke för-
någon föda.
--- Åh! olyckliga barn! utropade Rolf i det
slog sig för pannan och lade Johanna till-
på sängen.
Dorefter fattade han den lilla lampa, som
vopiyste rummet, skyndade ut i den långa kor-
gdoren, Öppnade etww fönster, som vette åt träd-
gården, och ropade till Jakob, hvilken redan
var förvånad och nästan förskräckt öfver sin
husbondes långa frånvaro:
— Stig till häst, rid i sporrsträck till närmsta
hus, bulta på porten tills man vaknar, bjud
gar, så mycket penningar du har på dig,
bröd och en butelj via, — och om
vill öppna för dig, om man icke vill
hvad du ber att få köpa, slå in porten
tag med väld, hvad man vägrar dig...
gäller det aut rädda ett menniskolif...
la dig och spräng hästen, om så behöfves!
— Jag lyder, herr chevalier, jag lyder! sva-
rede Jakob, som redan sprang, så fort haus
ben förmådde, genom trädgården. En minut
sednare hörde Rolf en häst uti vild galopp af-
lägsua sig i riktning åt Rougival. Ilerr Trem-
blayve gick då tillbaka till Johanna. Det stac-
sars barnet tycktes vara afsvimnadt, och det
var med möda Rolf kunde höra att hon anda-
des, ehuru han lutade sitt öra nära iutill hen
nes mun. Heunes. ögonlock voro tillslutna, och
hon sar ännu blekare nu, än då Rolt första
ängen som in till heune. Han föll åter på
knä invid bädden och kysste den unga qvin-
naäns haud. Johanna kände en brännbet tår