gjort sig skyldiga till störa öfverdrifter. Ännu
beständigt hör talet om de mordlystna kro-
aterua och pandurerna till ordningen för da-
gen, ehuru samtlige gränsregementena — och
endast dessa äro kroater -— befinna sig i Ita-
lien.
De militäriska förberedelserna till gränsens be-
skydd äro fullkomligt krigsmässiet organiserade
ävnu äro väl ieke dubbla vaktposter och bivuake-
rande förposter utställda, wen avantgardet skanto-
neringsqvarter äro så rangerade, att gränsen för
ögonblicket är fullt betryggad. Regementena
äro indelade i fullständig slagtordnuing, vid för-
sta allarmrop uppställer sig avmen till strid,
hyarförutom fälvwelegrafer och eldsignaler på de
vigtigaste bergspetsarue skola genast lemna un-
derrättelse om fiendens anualkande.
Italien. När brister det löst? är den vanliga
frågan efter Garibaldis inträffonde. Då det kom-
mer till strid i Tyskland,, lyder svaret efter gene-
ral Govones återkomst från Berlin. Men det blir
intet lätt arbete, ty i Venetien liksom i Polen äro
österrikarne beväpnade till tänderna. Amiral Per-
sanv har nyligen erhållit befallning att skyndsamt
begifva sig på sin post till Tarent, dit han afreste
redan den 7 dennes, åtföljd af deputeraden Boggio.
Underrättelser från södern omförmäla att flottan
redan börjat sina rörelser, och att de första för
anfall afsedda fartygen redan anländt till fa: vatt-
nen vid Bari och Brindisi, dit likaledes inom den
15 dennes alla transportfartyg äfvensom de af re-
geringen hyrda privata ångfartyg skola samlas,
hvilket gifvit anledning till den förn odan att de i
Bari, Barletta, Monopoii och Breindisi befintliga re-
gementen frivillige der skola inskeppas för en ex-
pedition, hvars mål ännu är obekant. Skruffregat-
terna Victor Emanuel, Hertigen at Genua och Maria
Adelaide ba utlupit från Spezzia och torde redan
ha hunnit fram till Tarenut. Österrikarne ha emel-
lertid så starkt befästat kusterna, isynnerhet vid
Venedig, att italienska flottan torde få arb te nog.
I Venedig ha barrikader blifvit sänkta rundtom
hamnen, bestående hvardera af fyra sinsemellan
fastbundna och 36 fot långa bjelkar. För att hin-
dra landstigning från barkskepp ha på kort tid
blifvit nedslagna mer än 40.000 pålar och hamnen
är genom en otalig massa undervattensminor för-
vandlad till en slags underhafsvulkan.
Enigheten mellan alla partier är vid detta fält-
tåg så stor att general Pallavicini, som vid Asp:o-
monte lät skjuta på och tog Garibaldi till fånga,
nu kommenderar ena division under Garibaldis
befäl.
Garibaldi är mycket belåten att man beviljat
honom ett om ock ringa antal guider och genue-
siska skarpskyttar; ty Garibaldi behöfver ofta gui-
derna, som med sina blixtsnabba anfall gifva ut-
slaget i det ögonblick hvarpå stridens öde beror;
dessutom tjena de honom til ordonnansotficerare,
hvilket vid krigföring med frivillige är af stor be-
tydelse- — Genueserskyttarne begagnar Garibaldi
med förkärlek vid de farligaste angrepp och hyser
för dem så stort förtroende, att han 1859 och 60
ofta sjelf satte sig i spetsen för denna lilla kår,
för att utföra e djerfvaste bragder.
Amerika. Fenierna ba infallit i Kanada. En
skara under aniörande af OKeill, uppskattad olika
från 500 till 2000 man, ötvergick den 31 maj Nia-
gara och satte sig i besittning af fästet Erie, en
liten oförsvarad plats en timmas väg från Butfalo,
der de förskansade sig, i akt och mening att der
invänta förstärkningar från Förenta staterna och
Kanada, som de också erhölle. De kanadiska fri-
villige, som der anföllo fenierna, måste draga slg
tillbaka efter en fäktning, hvarunder å båda sidor
åtskilliga dödades. Kanadas reguliera trupper ha
satt sig i rörelse mot gränsen, och likaledes äro
unionstrupper dit beordrade, för att hindra be-
väpnade skaror att gå öfver gränsen. General
Grant har anländt till Buffalo. För öfrigt har fe-
nierpresidenten Stephens förklarat sig emot ettin-
fall i Kanada, så att långt ifrån hela fenierförbun-
det deltager i denna rörelse, som svårligen lärer
kunna uträtta något mot reguliera trupper.