EAA Ar ARR rv Br RÅ Fn RÅA Aten då
bästa bland sina hästar... Dessa leder du
hit...
— Jag går genast.
— Huru lång tid behöfver du, för att ut-
rätta detta ärende?
— Om jag antager att jag först måste un-
derhandla en god stund med hyrkasken och att
stalldrängarne uträtta sina åligganden långsamt,
torde eu timma åtgå innan jag är tillbaka. .-
— Godt. Klockan är nu en qvart öfver åtta.
En qvart till tio går jag ned på gatan; laga då
att du väntar ett stycke från porten.
— Jag skall göra såsom herr chevaliern be-
faller.
Jakob gick ut. Så snart Rolf blifvit ensam,
klädde han om sig och förändrade sitt utseende
fullkomligt. Han lät den mörka hyn, fårorna
o. s. v. försvinna från sitt ansigte och bibehöll
endast mustascherna. Den gammalmodiga uni-
formen ersattes af en j:gtdrägt utal svart sam-
met. En hvar som sett herr Tremblaye skulle
ha känt igen honom under denna förklädnad,
men det var redan mörkt och han hade för af-
sigt att i största hast aflägsna sig långt trån
Paris, hvadan han just icke utsatte sig för nå-
gon fara genom att visa sig ute; för öfrigt äm-
nade han icke glömma sina pistoler hemma.
Försedd med dessa äfvensom en mindre värja i
stället för den oformligt stora han förut burit,
begaf han sig ned utför trappan. Klockan var
då nio. Midt på gatan ungefär tjugu steg från
porten fick han se en karl och tvenne hästar.
Han gick fram till dessa, men för att icke Ja-
kob, som naturligtvis väntat sig få se sin hus-
bonde uppträda i samma skepnad som förr,
skulle taga honom för en annan, obehörig person,