nda att han återvände till värdshuset
Kung Salomo. IHan gjorde sig igenkänd af
Samuel och frågade honom detsamma hvarom
han frågat alla andra. Samuel kunde icke lemna
den minsta upplysning om Johanna. Polisen
hade upptäckt den hemliga gången som ledde
till de vises rum och med anledning deraf an-
ställt noggrann visitation i värdshuset. Vi be-
höfva icke tillägga at polisen hade ingenting
för sin möda. Om aftonen den andra dagen
sade Rolf till Jakob, då han kom hem till sin
boning vid Croissantgatan, uttröttad och ned-
slagen öfver den motgåug han rönt:
Vi kunna ej fortfara att lefva på det här
viset... Det är hundra gånger bättre att dö
genast än att utstå sådana qval, som jag un-
der dessa två dagar lidit... Jag tror mig ha
funnit ett medel att göra slut på dem...
— Och detta medel, herr chevalier?
— Du skall få veta det; men för ögonblir-
ket ha vi annat att t nka på...
Rolf öppnade penningpåsen och uppräknade
femtio louisdorer.
— Tag dessa pengar, sade ban till Jakob.
Denne tog emot de femtio louisdorerna och
frågade:
— Ilvad skall jag göra med dessa?
— Vet du om edet finns någon här i trak-
ten som hyr ut hästar?
— Ja, herr chevalier,
— Hvar?
— Vid Grange-Bateliore-gatan.
— Gå till denna hyrkusk, gif honom den
penningsumma i pant, som jag nu lemnat dig,
och säg åt honom att han låter sadla de två