v
-— Jaså, herr Tre
Jaså, detta är er äsigt?
Ja, ers kungl. höghet.
Den ädling, hvarom vi tala — vi antag:
no at han verkligen existerar — synes er ha
blaye,
begålt ett oförlåtligt brott?
— Ja.
-Och ul anser alt man icke kan ådöma
horom nog strängt straff?
— Sädan är min tanke, nådig herre.
— Nu är mu alldeles för hård, berr Trem-
bla e.
— Nej, ers ku
rättvis.
— Således skulle ni, om. jag läte införa i
detta rum den adelsman, som blifvit anklagad
för och öfverbevisad om att ha lönat min väl-
vilja med den föraktligaste trolöshet, skulle ni
då i bans närvaro upprepa hvad ni nu sagt?
Jag skall icke tveka elt ögonblicke, ers
kungl. höghet.
-— Är ni fullt säker derpå?
-— Det är lika såkert som stt jag heter Rol
af Tremblayve och är en biand ers kungl. hög-
heis trognaste tjenare.
— Om det skulle bero af er att döma ho-
nom till evigt fängelse, skulle ni fälla denna
dom?
-— Ja, nådig herre.
— Utan medlidande?
— Han förtienade icke något sådant.
— Utan samvetsförebåelser?
— Ilvarföre samvetsförebråelser, när man
dömer rättvist och efter sin öfvertygelse?
Åter inträdde en tystnad, som varade ganska
länge. Piulip af: Orleaus säg icke åt Rol; hans
höghet, jag är endast