mål, som kommer till den judiske juvelerarea
för att köpa ett smycke åt sin furstlige make.
Man kan tänka sig prinsens blygsel, der han
står i sim afsides wå och hör sitt lof sjungas
af denna ädla prinsessa, som han så ovärdigt
bedrager. Detta hindrar honom icke att medan
BEleazar följer prinsessan till dörren öfvertala
den ailtför medgörliga Rachel att litet längre
fram på qvällen mottaga honom i sin kamma-
re, då hon skall få erfara allt. Mötet eger
rum, och Leopold omtalar då att han är kristen;
Rachel fasar öfver det öde hvarför de genom
sin brottsliga förbindelse blottställt sig. — Då
Jag öfverlemnade mig ät dig, säger hon, föro-
lämpade jag min far och hedren; men jag
visste ej, olycklige, att jag äfven förolämpade
en hämnande Gud! — Då mitt hjerta öfver-
lemuade sig åt dig, säger prinsen å sin sida,
slömde jag ära, rang, höghet, allt... mitt öde
som min lycka består i dig! Kom, låt oss fly
tillsammans! — Ötvergifva min far! — Ah,
tror du då att jag icke öfvergifver något, jag
också? — Hvad säger du? — Tig, och om du
älskar mig så koml — ilvart tar uni vägen?
frågar den i detta kritiska ögonblick inträdande
Eleazar; känner ni någon trakt på jorden, dit
en fars förbannelse ej hinner? De älskande falla
till bönboken, Leopold upptäcker för den gamle
patriarken sin egenskap af kristen, och Eleazar,
som hade höjt dolken för att straffa förrädaren
som iusmugit sig i hans bostad, låter beveka
sig al sin dotters böner och gör sig färdig att
samimanviga prinsen med judinnanu, då brud-
gummen med förskräckelse påminner sig alt
van redan är gift och efter att ha deltagit i
afsjungandet af en liten vacker trio hastigt ru-
sar på dörren. Eleazar, tillintetgjord, nedsjun-
ker i en fätölj, Rachel sätter efter rymmaren.
Slut på andra akten.
Tredje akten föreställer en präktig park, der
kejsaren sitter till bords i sällskap med kardi-
nal Brogni, prins Leopold och hans gemål samt
det heliga romerska rikets prinsar, hertigar, kvr-
furstar, kardiualer och biskopar. Banketten i
ståtlig, de gyllene tillbringarne gå filtigt om-
kring, högheter och högvördigheter trycka hvar-
andra litet emellan till inbördes aktningsbety-
gelse. Vid desserten uppföras danser för kej-
saren, hvarefter denne, åtföljd al sina stordig-
nitärer, lemnar scenen. De qvarblifvande her-
ramne och prelaterna omgifva prins Leopold, och
lyckönska honom till den gunst han åtnjuter.
Eleazar infiuner sig, såsom aftaladt var, med
det rika smycke, prinsessan bestämt för sin make;
han vågar icke tro sina ögon då han i prinsen
igenkänner den trolöse Samnuel, sin dotters för-
förare; men Rachel, som åtföljt sin far, rusar
fram ur hopen, rycker af prinsen den gyllene
kedjan, ber prinsessan återtaga detta hederstec-
xen från en ovärdig... — Han, min maket
utbrister prinsessan med harm. —— Det är ej
mer din make, fortfar den förbittrade judinnan,
det är ej mer denne fruktansvärde krigare, hus-
siternas besegrare ; det är en usling, en brottsling,
Ry
som jag anklagar inför hela verlden. — Tig,
tig, Rachel! varnar henne fadren. — Han är
brottslig, skriker deuna med höjd röst. — Men
hvilket brott har han då begått? frågar kardi-
dinalen, — Det förskräckligaste af alla, det som
er lag straffar med döden! Kristen, har han
haft en kärlekshandel med en fördömd, en ju-
diuna, en israelitiska! — Nej, nej, det är icke
möjligt, menar prinsessan. — Och denna ju-
dinna, hans medbrottsling, hvilken liksom han
förtjenar döden... — Hvem är hon? — Det
Efter en qvintett mellan Eudora, Leopold,
Rachel, Eleazar och Brogui, i hvilken kören
deltager, hålla kardinalerna och biskoparna på
stående fot en öfverläggning, som påstår en
half minut och hvaraf resultatet blir att kardi-
nal Brogni afkunnar bannlysningen öfver Leo-
pold, Rachel och Eleazar. Härpå följer en herr-
lig trio mellan de dömda, hvarpå vakten bort-
för dem.
Fjerde akten spelar i en försal till kyrko-
mötets sessionsrum. Först har pinsessan en
scen racd Rachel, bedjande henne om sin ma-
kes lif, och som judinnan icke vill att det skall
kunna sägas att den kristna qvinnan öfvergått
henne i själsstorhet, lofvar hou slutligen att
taga på sig ensam hela brottet; audra seenen
föregår mellan kardinal Brogni och Eleazar.
Kardinalen uppmanar juden att afsvärja sim