SRF ATEA SVENNE TT FTSE ASTON NERE
Teater.
Operan aJudinnanw, som uppfördes för första
imgen 1 Paris 1835 och längesedan gjort sin
ruud kriog Baropa, borde äfven för svenska
seaterpubliken vara en ganmal bekant; pjesen
var också nära färdig alt gilvas härstädes i
början af 4U-talet, men blef då uppskjuten tills
vidare i väntan på en bättre prins, för hertig
Leopolds parti. - Derigenom har den blifvit
liggaude en mansålder, och framställer sig
nu såsom en helt ny bekantskap, hvilken vi
således gå att prosentera för våra läsare.
Ridåen uppgär öfver kyrkomötet i Kostnitz,
detta möte som skulle afsluta kristenhetens stri-
der, ordua pätveväldet, utsläcka kätteriet och
nedslå hussiternas gudlösa lära. Högtidligheten
vid mötets öppnande börjar med allmän guds-
jenst, och som kyrkorua cj inrymma alla de
trocude som tillströmmat för att delkaga 1 af-
sjunganudet af Ts Doum på denna stora dag,
ser man skaror af mma knäböja på
Dessa finna sig på ct förargligt sätt störda i
sin andakt af slamret från en verkstad, som är
i full gång, och oviljan ökas när folket får höra
att verkstaden tillhör en kättare som skall vara
ofantligt rik, med ett ord, den gamle juden
Bleazar. Denne skrattar åt massans vrede, upp-
manar sitt tolk att of kt hamra på, föres
med mildt våld af sin dotter in i butiken, men
atföres åter derifrån af soldaterna i guvernören
Ruggieros följe, för att inför denne stå till
svars för sin gudlösa djerfhet att arbeta på en
helved Hvyarför icke, svarade den oför-
kämde; jag är icke al er religion, och Jacobs
Gud kau väl tillåta mig att. Tig! ropar
guvernören, och tillägger, vänd till folket: Ni
hör det, han skymfar sjelfva himlen, och vår
heliga lag föraktar han. — Och hvarför skulle
jag älska deu? frågar den hårdnackade israeli-
ten; jag har sett mina söner omkomma på bålet
sg
rs
genom er... — Ni du skall följa dem,
förklarar guvernören. — Grymmel! utropar ju-
dens dotter. — ion också! dömmer den strän-
ge prevoten. Död ät helgerånarne!
eFör vår stad, ack hvilken lycklig dag!lefve
kyrkomötet! lefve kejsaren ! ropar folket i chorus.
Men i det ögoublick Eleazar och hans dotter
skola bortföras kommer kyrkomötets ordförande,
den vördnadsvärde kardinal Brogni, ur kyrkan
och stannar på templets trappa. Han gör sig
korthet underrättad om fäugarne, och då han
i Eleazar igenkänner en person, som han i Rom
stätt i någon beröring med och då räddat från
döden, förkunnar han äfven nu hans benådning,
men hvilken handling al mildhet ej gör något
intryck på den hatfulle juden. Annu en gång
retar denne folkets harm emot sig då han stöd-
jer sig mot kyrkmuren, dit han blifvit förd un-
der trängseln vid det kejserliga festtågets annal-
kande; denna gåugen skulle Eleazar blifvit
dränkt med sin dutter, hade icke prins Leopold
af Österrike, som under en förklädnad lyckats
vinna judeflickans hjerta, och smyger omkring
judens hus för att vinna ett möte med dottren,
kommit till deras bistånd och sagt ett ord åt
vaktens anförare, som igenkänner prinsen och
befaller soldaterna att skydda de förföljda.
Folket å sin sida glömmer för ögonblicket sitt
agg vid åsynen af den kejserliga cortegen, som
nu upptr i följande ordning: trumpetare,
banerför ägskyttar och hillebardierer, härol-
der, kyrkomötets mediemmar med deras pager
och skrifvare, kardinalen till häst med sin hof-
stat, kejsarens lullebardierer, härolder och ba-
nerförare, samt slutligen kejsar Sigismund sjelf,
till häst, föregången af sina pager, omgifven
af sina hofmän och stallmästare, samt efterföljd
af de kejserliga prinsarne. Prins Leopold döl-
jer sig i sin kappa, judeflicekan Rachel ser oro-
lig och förvånad ut, Eleazar betraktar ståten
med outsägligt förakt. Men folket jublar och
riker: aetve kejsaren,!
Audra akten inför oss i Eleazars bostad, der
påskhögtiden firas, och hvarvid äfven prins Leo-
pold i sin judeförklädnad ses bland gästerna.
ögtiden aforytes genom ankomsten af prinses-
san Budoxia (i den svenska öfversättniugen af
pjesen omdöpt till Eudora), prins Leopolds ge
(0 ER SARAS TN TO SNRNN Antar romer
I blick var oa!vindt fästad på den dyrbara matta,
u