alla sina bemödanden lyckades icke Rolf fri-
göra sig ifrån en viss nedslagenhet; hans glädje
var låtsad och hans skratt tvunget. Han var
rädd för Antonia Verdi.
Då Rolf kom hem omkring klockan fem på
morgonen, skyndade Johanna honom till mötes
i dörren. Hon hade icke gått till sängs och
insomnat, såsom han trott, utan hela tiden
otåligt afvaktat hans hemkomst. Ilon öfver-
hopade honom nu med frågor, huru hon ut-
fört sin roll, hvad intryck hela skuggspelet
gjort på regenten, och isynnerhet hvilka lyck-
liga resultater voro att vänta al det djerfva
försöket. Dessa naiva frågor plågade Rolf i
hög grad; men han förmådde likväl beherrska
sig och under nära en timma med den glädti-
gaste ton försäkra att han var öfver all be-
skrifning nöjd. Johanna trodde att han tala-
de sannt; hon lade sig lugn och vwvillfredsställd,
och knappt hade hon hunnit luta sitt sköna
hufvud mot kudden, förrän hon försjönk i djup
sömn ... Hon sof godt som ett barn, hvilket
vet att dess goda engel vakar vid dess läger.
Afven Rolf gick till sängs, men pinad af en
outsäglig oro, bestormad af en mängd dystra
aningar, låg han vaken flera timmar. i
Det var egentligen två händelser, som han
icke kunde låta bli att tänka på. Dels kom
han ihåg Mathias Aubers besynnerliga beteen-
de, då han dref sin oförskämdhet ända derhän
att han hoppade upp på fotsteget och kastade
en forskande blick i det inre af vagnen, dels
undrade ban öfver att Antonia Verdi erbjudit
betjenten en enorm summa, för att genast bli
insläppt till hertigen, och frågade sig, hvad
hon menat dermed att Philip af Orleans föl-