Jad för att å flera ställen hafva stulit och bortbytt
ar.
Ordföranden: Hvem är Åhl? Hvarifrån är ni?
Och hvad sysselsätter ni er med?
Åhl: Jo, jag har en egendom i närheten af Jön-
köping, och är för närvarande uppe i Stockholm
för att upphandla spanmål.
Ordf.: Ni har ju för några dagar sedan varit på
flera ställen och stulit samt bortbytt hattar? Det är
väl inga spanmålsaffärer?
Åhl: Det känner jag inte till alls.
Målsegarne, fabrikören Rosenström och hattfabri-
kören P. Söderström (den sednare genom ombud),
berättade att de ivenkände Åhl för att vara den-
samme som, först å en billard tillegnat sig Rosen-
ströms hatt, utan att lemna någon annan i stället,
samt sedan ingått i hr Söderströms butik och der
tagit en ny hatt, samt qvarlemnat Rosenströms i
stället. En annan målsegare, källarmästaren Du-
ner, var vid förhöret ej närvarande utan uppsköts
målet till en annan dag, då målsegarne samt några
vittnen skola vara närvarande. Åhl ålades att in-
ställa sig vid hämtningsäfventyr.
— Samma dag dömdes häktade Lars Lenberg
att för våld å person hållas till 3 månaders straff-
arbete och för fylleri till 20 rdr böter, eller i brist
af tillgång till ytterligare 6 dagars straffarbete.
— Häktade drängen J. Persson, förut dömd vid
Sollentuna häradsrätt för våld å person till 9 må-
naders straffarbete och för fylleri till 10 rdr böter,
dömdes för användande af falskt prestbetyg till 2
månaders straffarbete och 50 rdr böter, eler till-
sammans 11 månaders straffarbete och 60 rdr bö-
ter. I brist af tillgång skulle han hållas till ytter-
ligare 13 dagars straffarbete.
Länscetllfängelset.
Mordet i Skå. Detta mål var i går åter före-
mål för ransakning å tinget i länscellfängelset,
hvarvid Willehad Brolin vidhöll sin förut för fadren
och fängelsedirektören afgifua bekännelse, att han
begått mordet af fruktan för att den mördade pigan
eljest skulle ämna med gift afdagataga såväl hans
fader som honom sjelf. Det var en sorglig syn
att se den 70-årige fadren, iklädd presterlig skrud,
under sådana omstä digheter möta sin olycklige
son inför domarebordet. Han, fadren, afgaf sin be-
rättelse om huru han under tre dagar nödgats i
fängelset uppehålla sig innan ban kunnat förmå
sonen att erkänna brottet m. m. Domstolen kunde
nu ej afkunna någon dom i målet, emedan ett nytt
vittne hördes, hvilket ytterligare konstaterade att
brottslingen är allt annat än vid sina sinnens rätta
bruk, hvilket förhållande skulle underställas sund-
hets-kollegii pröfning, för att få utrönt, burnvida
den anklagade kan dömas brottslig eller ej.
Fandsorten.
Barnamord. I trakten af Askersund ha ej min-
dre än 3 ogifta qvinnor blifvit misstänkta för bar-
namord. Af de redan hållna polisundersökningar-
ne framgår, att åtminstvne den ena af de misstänkta,
nemligen ogifta qvinnan Anna S fia Ersdotter, som
gedan ? år tillbaka vistas i Ösjöängen i Tiveds för-
samling, för omkring 6 år sedan afdagatagit ett af
henne då framfödt lefvande barn. Brottet har blif-
vit upptäckt derigenom, att ben efter ett spädt barn
bl:fvit funna hos förenämnda Anna Sofia Ersdotters
moder, gamla ogifta qvinnan Catharina Jonsdotter,
boende nära Långsjöängen på Grytens ägor. Anna
Sofia har förut födt tvenne oäkta barn, dottren Au-
gusta, nu 12 är, och sonen Johan Oscar Wilhelm,
nu 10 år. Vid polisundersökningen berättade gos-
sen Wilhelm: att han som erinrat sig att hans mo-
der Anna Sofia Ersdotter några år förut nedsatt en
låda i jorden och derföre för omkring 3 år sedan
företagit sig att gräfva i en potatisåker, påträffat
locket af en låda, men att Anna Sofia märkt hans
förehafvande, bedt honom låta bli och åter ned-
myllat lådan; att han sedermera låtit blifva dervid,
men för någon tid sedan hittat benen och hufvud-
skålsbitarne liggande i ett knyte i ladan; att han
då omtalat detta först för ynglingen Gustaf Jans-
son på Axelby ägor, samt visat benen för den sist-
nämnda: hvarefter de blifvit inlagde såsom de för-
ut legat.
Och flickan Augusta berättade: att då hon den
dag barnet föddes, på morgonen inkommit i stu-
gan, hon hört barnet, som legat på en bänk, skri-
ka och sett modren Anna Sofia Ersdotter vrida
omkring halsen på barnet, medan Catharina Jons-
dotter stått bredvid och som hon tyckte hållit i
benen. Augusta hade då börjat gråta och bedt
dem skona barnets lif; men Anna Sofia Er dotter
hade ej låtit beveka sig utan svarat att hon hade
nog många ändå. Barnet hade sedan lagts i en
låda och nedmyllats i jorden. Augusta hade ej
vågat omtala detta förr än då hon, som pu vistas
hos sin fader Carl Nilsson i Kampetorp, för en tid
sedan fått höra att benen funnits. Med de andra
båda ha ännu ej hållits förhör.