- OO
Rätteg.- och polisnyheter.
Rådhusrätten.
Ett då lgt rättegångsbiträde. I lördags före-
kom ett mål emot pantlånaren Tillqvist, instämd
af arbetskarlen Nils Gustaf Smedberg, med yr-
kande om ansvar för förskingring af anförtrott gods.
Då målet påropades tillstädeskom begge parterca
personligen, Smedberg åtföljd af ett rättegångsbi-
träde f. d. hattfabrikoren J. O. Mellin, nu mera en
af Stockholsasg s. k. bränvinsadvokater. Smedberg
berättade att han belånat eu rock å assistansen,
samt sedan belånt sedeln hos Tillqvist, men då
Smedberg velat återlösa sedeln hade Tillqvist nekat
dertill, påstå nde att den vore förfallen. Mellia
begärde att tå yttra sig i saken, hvilket tilläts
honom. Han begärde då att T. måtte förständigas
att till nästa iättegångsdag förete sin hufvudbok
inför rätten för att få upplyst, huruvida han upp-
gifvit rätta data. Detta bifölls af rätten, Då Mel-
lin en stund derefter åter begärde ordet nedty-
stade Smedberg h onom, under förklarande att han
kunde tala mycket; bättre sjelf. För några vittnens
hörande uppsköts målet.
Klockstölden kos urfabrikör Holmberg.
Samma dag var urmakarelärlingen Tengblom upp-
hemtad från häktet och inställd för domstolen, an-
klagad för stöld af ur från fabrikören Holmberg.
Tengblom nekade ej för stölden. Af de många
pörsoner, som denna rättegångsdag skulle i mälct
höras, hade ej mera äv en inställt sig. Denne var
bokhäållaren Carl Frediik Ferner från Hudiksvall.
Denne hade af Tengblonn tillhandlat sig 2:ne guld-
ur, men visste ej något om att T. på oärligt sätt
kommit i besittning af desamma. Och han kunde
vid köpets afgörande så naycket mindre misstänka
att det var tjufgods han: köpte, som T. utbjudit
klockorna för att vara silfverur. Tengblom hade
nemligen bestrukit dem med skedvatten och qvicksilf-
ver, emedan som han sade, ingen hade köpt ett
guldur.. Ferner förständigades att till nästa rätte-
gångsdag vara närvarande, hvaremellertid ytter-
ligare skrifvelser skulle afgå till landsorten för att
få flere personer inkallade.
Landsor ten.
Skälmstycke. Norske jur.!s-kandidaten Johan
ohansen, som nyss ankommit till Göteborg, hade
der råkat i sällskap med f. d. markören Lars Gust.
Johansson, en ung slyngel, hvilke.v strukit omkring
på biljarderna likt allt löst ung:t folk, som kan
sköta en queu och med denna i band spela bort
sina penningar, om de ha några, eller lura till sig
andras, om de inga ha. Kandidaten befann sig i
torsdags afton med sin vän på Göta Källares
biljard, der bland inågra andra unga dagdrifvare
etablerades spel. Den beskedlige kandidaten för-
lorade naturligtvis och tog fram sin portmonnä för
att betala. Han lade den sedan i sin på väggen
hängande ytterrock och fortsatte spelet. Då han
skulle gå voro penningarne borta. Det propone-
rades kroppsvisitation, på hvilken wla gingo in:
Ingenting anträffades. Emellertid erinrade man
sig att ofvannämnde L. G. Joharsson under tiden
varit ute, hvarföre man började leta utomhus, och
slutligen anträffades bakom en takränna vid gamla
sockerbruket portmonnäen med. inneliggarrde 340
rdr. — Johansson häktades och erkände i itedags
inför poliskammaren sin förbrytelse. Målet remit-
terades till rådhusrätten. J. iviförpassades till cell-
fängelset.
Eldsvådan 1 Göteborg. Flärom har polisförhör
hållits, hvartill voro inkallade omkring 50 personer.
Ingen bestämd upplysning om eldens uppkomst
kunde dervid erhållas, men tförekommo dock un-
der förhöret omständigheter, hvilka, enligt polisre-
feratet, kunna ge anledning för misstankars riktande
mot en viss person om uppsiåtligt anläggande af
eld; ty att elden var anlagd derom är man ense.
Det anmärkes med hvilken onaensklig bjertlöshet
denna eld blifvit anlagd, då :så många bodde i
vindsvåningen af det hus, der elden först började,
hvilka nästan genom ett underverk blefvo räddavde
från att inbrännas.
Samma sak! Fiskaren J. F. Magnusson var
till Wenersborgs rådhusrätt inkallad att ansvara
för fylleri och förargelseväckande å gata derista-
den den 23 sistl. maj. Svaranden kom personligen
tillstädes.
— Du är nu här för fjerde gången på en månad,
yttrade domaren. Det är då förfärligt att du al-
drig kan taga dig till vara, utan ständigt vara full.
— Ja se detta ä dä samma målet som ha varit
före alle gångerna, svarade den tilltalade, å dä
vill säga att dä nu ä en gammal saga.
— Erkänner du att du var full? fortfor domaren.
— Nä hä! dä gör ja inte! Den dagen for ja ut
å fiska om rhiddan och kom inte hem förr än mid-
natt — man kan inte bli full utaf dä man fiskar.
— Ja men du går ju och för väsen på gatorna
och grälar på folk, yttrade domaren. Tror du så-
dant går an? . .
— Ja trätter inte på nån, svarade den tilltalade,
men se dä ä ja som aldri får gå ifre. Dä ä inte
nog mä att de vill förderfva mig, utan de för-
derfvar äfven stan, när de på sånt vis drar pen-
garna derifrån och lagar så K. M:t får dem. —
För vittnens hörande uppsköts målet till nästa
måndag.