ett spelhus vid Saint-Honoregatan och kom der
1 tvist med en adelsman, som stod särdeles väl
hos hertigen-regenten, nemligen herr grefve af
Aubigny. En duell blef följden häraf och i
denna duell sårades grefven mycket illa. Fjor-
ton dagar eller tre veckor sednare fick fru
Tremblaye eller — för att kalla henne med
hennes enda och verkliga namn — Johanna af
Chambard veta att chevaliern genom en skick-
lig man skaffat sig upplysningar angående signora
Autonia Verdi. .
— Aha! utropade Antonia, har chevaliern
verkligen oroat sig för min skull?
— Ja, min fru.
— Har han låtit spionera på mig?
— Ja.
— Och dervid användt en skicklig man?
— Ja, en utomordentligt skicklig.
— Och hvem var denne man?
Mathias Auber bugade sig vördnadsfullt och
svarade derefter utan den ringaste förlägenhet:
— Det var jag.
— Godt, sade Antonia Verdi, i det hon ånyo
sig i läppen; och hvad har ni haft att be-
tia om mig för chevaliern?
— Ab! högst obetydligt es
Mathias Auber redogjorde med några få ord
för imuchållet al den rapport han ingifvit till
iLolt. Dedan återtog han sin läsning, som en stund
Vulib
Johanug al Chambard fick veta att chevaliern
vm eu skicklig man skaffat sig upplysnin-
uvgåvnde signora Antonia Verdi. Hon in-
togs då al eu haftig svartajuka, smög sig hem-
ifrda och begat sig till signorans bostad. Hvad
svm der försiggick, vet siguoran redan, hvar-
fore det kär förbigås.
albrulen: